vFlickan skall på Carls-balen io Cå0 ljusva stund! Jag får börja nu att mig smycka; Ack! säg mig uprigligt lilla du, skall han tycka om denna klädningen; den voilen, denna hårklädsel — jag blir galen! Al idel fröjd, Musiken ren i mitt öra har börjat ljuda; Och ren jag ser hur han steget tar för att bjuda mig upp till valsen, mitt hjerta klappar; få se om jag acontenancena tappar Af idel fröjd. Jag ämnar visst icke pryda mig för de andra. För min del gerna de hvar för sig Kunna vandra; det är blott honom jag efterfrågar; för hans skull ensamt, mitt hjerta lågar Af idel fröjd. Nu är jag färdig! fort! spegeln hit jag vill skåda om i hvar del af min abal-elitea smak fått råda. Jag är så nöjd! se hur väl allt sitter! Kan någon undra om hjertat spritter Af idel fröjd?! Nu kommer mamma ; jag rädes minsann! aSå du strålar! aJag hoppas dock, att ej för en man adu så prålarla Ack lilla mamma! hvem skull det vara?! Det är af ungdom och hälsa bara Och idel fröjd a