Gotlands tidning – 18 januari 1861, sida 3

Deremot har, med antedning af den nu wåäckta frågan om behandlingen af postförsåndelser emellan YBisby och orter föder om Klintehamn, Kongl. General Post-Stvrelsen omjelrt fig böra dels erinra Pojtinfpektoren derom, att allo å deriwsiande rostkontor aflemnade, till söderom, oswansör Burasmi? telägna socknar, adresserode enskildes bref skola tarst 0 t en id fom portobref samt till Klintehamn tarttra: dels antefalla Postinspektoren hålla umsen et, an vr hörigen iarttages föreskitsten uti 20 puntien af f Mon ordningen den 8 Januari 1720, derom at iran må octerjå fig att fortfända med postbönderna något bref cuer pytet förti det närmast äliggande till ett annat oflägondee pot! hafwe det nästa postkontoret makt, äfwensom oc sådana bref och paketer att anhålla och efter Felur iSörön mana uti wederbörandes närwgro öppna och dermed förfara, 441 sedan berätta derom til jmer Post-Direr ören.--; Stocholm den 17 December 1860. O. W. Stael v. Holstein. Wilhelm Rood. ) Härl ligger ju ide någon skomt af sanning; ty de bref, säwäl afgående fom ankommande, hwilka I Sanda borde frånskiljas statens rojt, skulle just i anseende til adressorten ide komma att behandlas wid mer än en postanstalt, nemligen i Wioto. 2) Kronobrefbärtngsskyldigheten behöfde alldeles ide blifwa mera utsträckt utöswer hwad erforderligt är, då densamma tomme att försiggå endast en gång ti medan, såsom förut wanligt war, innan postexpeditionen på Klintehamn tillkom. ) Ghuru denna erinran med skäl fan antagas wara mål knappbändig, få torde särerligen följden häraf just blifwa den, att landtpesten helt och bållet tommer att fånskiljas sta tens post, och i så fall wisserligen icke till fromma för Kongl. Postwerket. FT) Att åberopa oswanstående punkt af K. Posterdningen den 8 Jan. 1720 oc) citera dess innehål hade i sörewarande fråga warit obehöfligt, och är den insidmösa meningen dermed, ganffa betecknande för Sekreteraren. Af ofwanstående finner man således, att antingen bör Klintehamus posterpedition indragas och förwandlas till poststation, eller också måste för landtposten antagas en enskild person i Wioby, hwilken, emot erhållande af pors to för alla utgående bref, förbinder fig att mottaga och befordra posten till och från Stenkumla; och tro wi of funna här nämna, att en enffild persen redan förklarat fig beredwillig att när fom helst ingå på detta wilkor och åtaga fig postbefjordringen. — Emellertid finner man äfs wen nu, huru lätt en wäl uttänkt och ordnad fommuls sak, fan, genom förhastade och planlösa förslager, om och ofriwilligt, förstöras; sy wi funna ide jöreställa of ans nat än, att om befordrarne af postexpeditionen på Klins tehamn hade gjordt fig förut underrättade om det wåld fom skulle derigenom drabba nästan alla de öfrige socknarne i södra häradet, så hade antingen denna begäran om postkontor på Klintehamn uleblifwit, eller också hade såsom wilkor blifwit uppstäld den fordran, att Pojts Storelsen ide skulle ega rätt att derigenom tillwälla fig någon makt öfwer den postanstalt, som landtsocknarne sjeliwe ordnat sig emellan, och med hwilken Klintehamns postexpedition aldrig behöfde taga någon befattning. Wi förmode dock, att Konungeno Befallningshafiwans de, fom bist är i tillfälle att funna bedöma wigten och förs träffligheten af gen gotländska landtposten, ide underlås ter att med all kraft och omtanka äterförsätta densamma i werksamhet och på ett sätt, fom urpfyller ett af tidens lifligast kända behof: lättheten för menniskan att kunna meddela ochutbytaunderrättelser och tankar.