Gotlands tidning – 11 januari 1861, sida 2

hand, så snart han anhållit derom. Och detta måtte hafva skett strax efter mottagandet af det bref, hvilket jag från Amsterdam skref till genaralen och hvaruti jag underrättade honom om Schnoomällers bedrägeri. Jag trodde likväl icke på min värds pladder, utan försäkrade: det är omöjligt! Jag trodde icke derpå under hela natten, men påföljande dagen hörde jag berättelsen upprepas från alla håll, och erhöll slutlig bekräftelse derpå af generalen sjelsa. ÄÅsskyvärdt! Asskyvärdt!a utropade Fredrik och tryckte handen bårdt emot hjertat, likasom ville han förhindra det att brista. pNå Jaa, fortfor statsrådet, odetta utrop undslapp äfven mig. Att blifva så och från alla sidor bedragen. — Nu trodde jag ingenting mer heligt på jorden. — Icke på någon flickos i1.21.—, icke på någon mans ed. — Det som förefallit mig omöjligt hade inträffat, och jag höll äfven det otroligaste för sannolikt. Om man sade mig någonting orimligt, svarade jag: Det är ganska möjligt. I dessa fyra ord låg summan af hela min samlade lefnadsvisbet. Jag föresatte mig att upprepa dessa ord vid hvarje tillfälle. De skänkte mig tröst i djupet af mitt elände. Jag lärde att jag icke kunde förlita mig på någon, utom på mig sjelf. Kan du, tänkte jag mången gång, kan du någonsin mera blifva glad här på jorden? Det är ganska möjligt, var då mitt svar — och det bekräftade sig. Sedermera behöll jag detta talesätt. Lyckans högsta slöseri berusade mig icke mera, jag tänkte på olyckan och alla tings förgänglighet och sade: det är ganska möjligt. Derefter hade jag ingen större glädje förrän den dagen då du blef född; men jag lade band på min förtjusning med den tanken att du kunde bortryckas från mig genom döden, eller blifva ett vanartigt