Gotlands tidning – 11 januari 1861, sida 2

Bet är ganska möjligt! (Ur aäFliegende Blätteray (Forts. fr. N:o 1) Han hade lyftat arfvet i vexlar, genast diskonterat en del af vexlarne och utbytt de öfriga emot banknoter, eller andra vexlar, men honom sjelf fann jag ingenstädes, detta var mig besynnerligt. Slutligen erfor jag med förvåning att en man af hans utseende hade gått ombord på: ett amerikanskt skepp redan för två månader sedan, således strax efter det han lystat arfvet. Jag påstod alltjemt: Det är icke möjligt; men jag blef öfvertygad derom och — då var det möjligt. — Min vän, min bäste vän hade bedragit mig a Åsskyvärdt!k utropade Fredrik. yJag reste tillbaka med sönderslitet hjerta. Väl kunde jag hafva glömt förlusten af penningarne, men öfver trolösheten hos min ende vän kunde jag icke upphöra att sörja. Denna händelse beröfvade mig förtroendet till hela menniskoslägtet. Då jag åter hemkommit skulle jag gerna i ögonblicket begifvit mig till general van Tyten, till Pmlipme, hvilka väl förut blifvit, genom bref, underrättade om olyckan, men det var temligen sent på aftonen. Min värd helsade mig vänligt. Ilvad nytt i staden? frågade jag. Ingenting särdeles; att fröken van Tyten är gift vet ni troligen; det är redan fyra veckor sedan. — Omöjligt, omöjligt! — gift? — hvad för slag? — General van Tytens dotter? — med hvem? — med grefven? — hvad för slag? — omöjligt! — utropade jag. Fullkomlig sanning, svarade värden, och berättade alla omständigbeterna dervid, hvaraf jag inhemtade, att min Philipine alldeles icke haft någonting emot att gifva den vackre och rike, vid bofvet inflytelserike grefven sin