Gotlands tidning – 28 december 1860, sida 3

så stark att bäswan infinner fig mid blotta tanken derpå. Men kanske beskyller man nationen med orätt för hwad fom är deras mer eller mindre berättigade målsmäns och de enskilda intressenas jargon. Wi ha hört en inwändning mot wårt förslag, nems ligen att tidningsläsningen skulle ådraga foctenbibliothes kerna öppna och hemliga fiender och motwerka Bibliothekers stiftande der sådana ännu ide sinnas. Wi dela ide dessa betänkligheter, utan anse twärtom att tidningarna skulle fästa ftörre intresse wid sockenbibliothekerna och bes fordra stiftandet af nya sådana. Wi tro till och med att presterskapet, som utgöres af wid studier wana personer, hwilka känna behof af läsning, skulle i allmänhet finna sin räkning wid att begagna den tillgång på tidningölits teratur fom sockenbibliotheken kunde erbjuda dem och hwilz ken relativt få eljest funna förskaffa fig till fådan oms fattning. Det förnåmsta ändamålet är här dock, att skapa ett behof der det icke förut finnes. När detta behof uppkommit, skaffar det fig sedan sjelft tills fredsställelse i fall tidningskabinettet icke är tillräckligt att göra det. Om presterskapet icke skulle finna sig wid att werka för ett sådant ändamål, såsom i många fall äfwen warit förhållandet med sockenbibliothekerna, så kan saken ändå ha sin gång och en handfull motwilliga skall icke förmå hindra den. Wi tänka dock få godt om flertalet, att wi ide af detsamma befara något motstånd, och för att säga wår werkliga tanke, tro wi att presterskapet skall mera befordra tidningskabinetternas grundande än fotens bibliothekernas. Men för att undanrödja äfwen skenet af fara för sockenbibliothekerna, föreslå wi att tidningskabinettet och sockenbibliotheket må åtskiljas. Saken kommer föga att förlora på denna skiljsmessa, ty begge institutionerna blifwa i alla fall bihang till hwarandra och samwerka till samma mål. J de socknar der fast folkskola finnes, synes oss folks skolelokalen wara lämpligast till läsekabinett på de tider då underwisningen ide pågår, således ocfå under Söndagen. Denna lokal är eldad, försedd med bänkar och bord och — afstädad såsom den alltid bör genom barnens egen åtgärd wara innan barnen lemna skolan — erbjuder den ett färdigt lärum. Om lokalen skall till tidningsläsning wid eldsljus begagnas, då så lägligt finnes och intill wiss tid på aftonen, må den läsande sjelf bekosta ljus om socknen ej betalar det. Till läsning på stället förwaras de tidningar fom ankommit under weckan. När ett blad under en weckas tid warit tillgängligt i sockenbibliotheket, utlånas det. Prenumerationen bekostas genom friwilligt sammanskott inom socknen eller genom sockenstämmoförfoganden, mot det alt tidningen är en necka tillgänglig i läsrummet. Tidningarnes utlåning sker genom folkskoleläraren, hwils fen härför och för det befwår tidningsläsningens ordnans de förorfafar honom eger att af dem fom begagna fig af låsning hemma uppbära en beftämd afgift. Skolbarnen äro de lämpligaste fortskaffare af tidningarna till hemmen. Möjligen finnas wid folkskolorna lokaler der äfs wen under de tider då barnens läsning pågår, skolläraren år i tillfälle att bereda möjlighet till tidningsläsning för dem fom förstå winna hans ynnest; och om tidningarna kunde locka prester och socknemän att i förbigående taga någon kännedom om folkskolan och intressera fig för dens samma, wore dermed också något wunnet. Der en sådan anordning fom den här beskrifna ide fan ega rum, och der fasta skolor saknas, torde ffolläras ren finna andra utwägar att organisera tidningsläsning och cirkulation och äfwen deraf möjligen kunna hemta någon liten inkomst, utom det att han, genom tillfället att följa dagens händelser och frågor, sjelf förkofrar sin bildning och erhåller en behöflig omwexling i sitt ofta isolerade lif. — Bi ha här blott utkastat några flyktiga tankar och betwifla icke att sakens realiserande skall möta swårigheter, just derföre att det intresse för densamma, hwilket skulle befrämja den, är det som måste wäckas och skapas. Folkskolelärarnes tidningsorgan ÅFöreningen, hwilken redigeras af en för sin sak nitisk skollärare, är den kompetentaste att bedömma dessa hinder och den fan, om saken befinnes praktikabel, kraftigt medwerka till def framgång, hwarföre wi mycket skulle önska att med nämns de periodiodiska skrift komma till tals derom. P. S. Kedan detta war skrifwet hafwa wi erhållit ett meddelande, hwaraf synes att det projekt wi framställt funnit uppmärksamhet och föranledt öfwerläggningar å ett håll derifrån man har förhoppning om en nitisk meds werkan. En utsigt till sakens genomdrifwande, oberoende af hufwudstadens tidningars wakenhetstillstånd, har fås lunda yppat fig och en början till werkställighet torde wara att hoppas wid ingången af näfta år. B—n. J Tidn:n Läktaren7 läses följande insända uppsats!: Botemedel för kräftan