Gotlands tidning – 28 december 1860, sida 2

Wisby d. 28 December. — Till wåra läsare på Gotland. Wid an: nalkandet af ett nytt tidskifte och wid tanken derpå, frams ställa sig otwunget för minnet de händelser, som under det snart förflutna året, till mer eller mindre grad ins werkat på wår lilla Öeprowins och def sträfwande efter upplysningens och den allmänna wälmågans oersättliga statter. Om än ett enda år, fom för den enskilda mens uiskan utgör en ide ringa del af det tidsmått, fom må ter hennes lefnad, för generationerna och folken är fom en flygtig minut eller en obemärkt droppe i ewighetens baf, så kunna dock derunder inträffa händelser, hwilka förändra, hämma efter befordra den menskliga uts wecklingens gång, utså nya frön till skördar, fom ingen anat, eller öppna utsigter till en framtid, fom efs ter försonams rådslag förut legat swept uti en dunkel slöja. Den flyende dagens, det bortilande årets werknins gar funna sträcka fig igenom tidehwarf, fom ännu äro längt aflägsna, och då wi nyss talade om händeljer, få tro wi förwisso, att dessa icke föranlodas af den blinda slumpen, ehuxu det stundom kan synas så, derföre att wi ie äro i stånd att upptäcka de driffjedrar och famuvers tande orsaker, fom framkallat dem. Att det för dem fom lefwa i en wiss tid, är ganska swårt att skilja det tills fälliga oh owösendtliga ifrån det beståndande och sanna, det är ganska naturligt; men till en wiss grad bör och måste hwarje tid kunna uppfatta och bedömma sig sjelf, så widt den kan anses wara medwetande om det mål, bwartill den sträfwar. Att menniskan ofta sätter sitt eget lilla jag såsom den medelpunkt, hwaromkring allt annat hwålfwer fig, är på sitt sätt naturligt och förklars ligt nog, ty bon är sjeliständig och fri i fin tanke samt sjeljbestammande i fina handlingar; men hon måste uns derkasta fig förnujtets ewiga lagar och det sjelfwiska jaget måste frympa, då bon gifwer aft derpå att bredwid hens ne uppträda millioner wäsenden, fom äro lika berättigade och fria som hon. Hwar och en är barn af sin tid och tillgodonjuter wälsignelsen af alla de nyttiga uPpPfinnins gat och arbeten, fom tiden åstadkommer; derföre bör det och wara hwars och eng pligt att gifma det allmänna den tribut efter fina krafter, hwarpå ett samhälle onekligen har anspråk. Jnom wårt kära fädernesland pågå sedan någon tid fötberedelser till stora och wigtiga förändringar och förbättringat, deribland wi här endast nånma: Neprefentas tionens ombildning och en allmännare Folkbewäpning. Ändamålet med denna uppsats tillåter of ite att mu vttra wåra tankar härom, och defutom återkomma wi snart med särskilda artiklar i dessa ämnen. Gotland har åt åtnjutit frukterna af en i allmän: het god skörd, och har derigenom den förutvarande pens ningebriften till stor del blifwit afbielpt, åtminstone för såwidt den rörde allmogens dagliga behof. Hwad åter stuldsättningen beträffar, få torde denna endast genom en Övpetbeksförening härstädes kunna afhjelpas. Det är derz före ide utan skäl, fom man få ofta och ifrigt hör efters frågningar göras, om icke en sådan förening snatligen kommer till stånd. — Handeln har fortgått orubbad, ehuru wisserligen med ringa winst å tråwarorna; doc bafwa åtskilliga fartyg af öns handelsflotta beklagligtwis gått förlorade. Lifligheten i spanmålshandeln förliden höft och deg betydliga utförseln direkte till utlandet, bör