gen utstakar gränsen mellan Norge och Ryssland, finner förhållandet wara af den beskaffenhet, att det ej fan unde gå att ådraga fig det fwenfesnorffa utrikes-kabinettetå upps märksamhet. — Från Uddewalla skrifwes i ett enskildt bref till Göteborgs Handelss och Sjöfarts-Tidning: Om de framfleg, fom mår elementarskolas ungdom gjort i militära öfningar, fan man öfwertoga fig, om man en wacker eftermiddag besöter wårt Marssält: stadens torg. Med fina fandärare i centern och trumflagare på flygeln göra gossarne ganska wackra liniemarfeher, och i allmänbet gåt exercis-gomnastiten utmärtt wäl. Lämrvliga gewår, sörsedda med bajonetter, bar man anskaffat från Jön öping. Dot bhafwa de för detta ändamål sammanskjutna medlen bitintils endast förflagit tid aewär åt halfwa tomvantet, fom består af de äldre gossarne, skolans grenadierer. Det ongre manskapet; niooch tio-åringar, har häröfwer uttryckt fin ledsnad; man får wäl tid en början trösta dem med ett antal trägewär. Stolans gomnastiklårate, be löjtnant Nokandet, ådagalägger för saken ett nit, fom förtjenar de warmaste loford. Här och säkerligen öfwerallt i londet hade man hoppats att wåra rikodagsgubbar skulle göra något för gymnastiken och ungdomens militära uppfosixcan. Om denna angelägenhet wid innewarande riksdag blef undanträngd af de många andra, hwilka hade ögonblickers kraf att åberopa, är det litwäl glädjande, att få många röster höjde fig i alla stånd för nat ional-förswarets byggande på ungdomens uppfostran; man fan således hopvas, att något mid nästa riksdag skall ske för sakens befrämjande. — I Halmstadobladet berättad att löjtnanten, wid Hussarregementet Carl den 15:e, Fr. Stael v. Holstein, wid en häftig ridt utanför Halmstad, ej hunnit föra hås sten förbi en ko utan ridit omkull mot densamma, Pders wid han sjelf erhållit få swårt flag i hufwudet att han i fanslöft tillfltånd afled dagen derpå.