såg, att hjertesorgen ej war ensam, den åtföljdes af — nöden. Den 11:e i denna månad ledsagades L:ms stoft, af maka, mor, barn och några få wänner till Klinte kyrko gård. Der sojwer nu denne käcke kustbo dödens sömn. Grafwen mottog honom på hans 39:de årsdag. Lindbohm war en Gotländsk kustbo i detta ords wack: ra bemärkelse. Hans håg för hafwet drog honom ifrån ett ihärdigt utöfwande ar fin egentliga näring. Han funs de icke wara hemma; längtan efter sjön och de äfmentyr och faror fom der wankas, förde honom från hemmet. Han war alltid nykter och glad. Derom tillfrågad, omtas lade han fina små äfwentyr och dessa, särdeles intressanta, bes rättade han utan skryt och med naturlig enfald. Han fade fig aldrig warit rädd, äfwen då förhållandena på sjön warit särdeles kinkiga. Berättelserna om hand jagtjärder woro rätt roliga. En enda må här finna plats. L. utgick en afton från Klintehamn, som ofta hände, ensam i fin båt. Winden SV. styf bris. Han kryssade hela natten, på morgon war han i närheten af Nåsrtefs wet, 6 sjömil SV. om Klinte. Här fälde han 3 ku: tar, indrogo dem i fin båt och återwände. På eft. m. kl. 3 war han åter i Klintehamn. Han hade således på 19 timmar kryssat 6 mil och med god wind seglat ans dra 6; skjutit 3 kutar, fom borde wara mödosamt nog och ta fin tid, — och detta allt utan att njuta någon sömn. Hwilka fatiguer äro icke sådana menniffor måttigal Med en liten trupp sådana mån — hwilka ega sådant mod och jemwäl besitta sådan förmåga att handtera fejuts wapen, kunde wår O wara temmeligen trygg för sin frihet, äfven om modren Swoea icke hann räcka fin dotter handen. — Hwile han i frid denne Gotlands modige son! Jnwid landswägen å Klin tehamn, tätt ofwanför Handl. Snöbohms bostad, står afl. Lindbohms hydda, dit wi nu anhålla få föra läsarne. Wi mötas der af hans enka och hans 6 barn, deraf det yngsta endasi 2 år gammalt. Man ser att de känna så djupt saknadens bittra smärta; man fer också att fattigdomen bor i denna hydda — att nöden snart måste komma dit. Mannen hade wäl med sitt dagliga arbete anständigt jörsörjt de fina, men något derutöfwer hann han ej samla. Börjande med intet, bade han ej ens betalt det hus hwari hans eftera lemnade bo. Att uppfostra 6 barn, utan någon säkert påräknad inkomst, har sig också ej få lätt; det känner hwarje familjefar, fom har fig samma dyra, heliga lott anförtrodd. Af slarf kom åtminstone icke L:s torftiga belägenhet. Hans enka och barn åro emellertid nu i be: hof af likars hjelp. Menniskowånner! Här gifwes ett tillfälle att göra godt. Från en mor, som skall bryta bröd åt sex små barn, har döden plötsligt tagit den, som skall skaffa det. Hon är fattig, hjelpen henne med en gåfwa, så att hon må få fylla fina barns behof! Låt ej den raske Lindb:s ejterlemnade barn lida nöd! Wi bedja af hjertat för dessa små faderlösa barn. Ur den wredgade böljans djup gick säkert det brustna faderhjertats sista suck till Gud, för sina barn, dem han älskade med hela styrkan af en fars kärlek. Genom Enud blir säkert of denna bön uppfyld af ädla hjertan på jorden, Deras lön blir då rik, ty wälfignels se återkommer från Himlen. Å Th. Norrbvys trockeri emottagas och i denna tidning redowisas de medel, som godhetojullt offras.,