Gotlands tidning – 18 oktober 1860, sida 3

något inseglingsmärke. Denna dag ankrade vi under aCairncross-öna på Lat. S. 119 12. Monsoonen öfvergick nästan till storm om natten, men likväl lågo vi för blott ett ankare. Det var ej mycket skydd der, och sjön började rulla in på vår ankarsättning från de mot oceanen i korall-refven bildade öppningar. Dagen derpå, den 31 Juli, var Monsoonen ganska hård, Som vi hade varit nödsakade att sticka ut mera ketting om natten, drog det ut nära en hel timme innan vi kommo till segels. Hånbotten var dålig, Vid upphifning sprang begge flyen på ankaret och reservankaret måste ersätta platsen för det skadade. Detta reservankare var likaså svårt som det skadade och saken var sålunda snart hjelpt. Korall-refven och andra farligheter voro nu sparsammare och mera spridda, för att upp emot Cap York (nordligaste udden af Austalien) blifva så mycket mer ihopträngda. Landet var mera lågt och jemnhögt, så att uppmärksamheten, i anseende till så kännbara föremål, måste noga skärpas vid annalkandet mot Cap York. Der, om någonsin, var det trångt. Lyckligen passerade vi, under små segel, Cap York, och till vår förvåning gaf Capten ordres om att göra klart för ankring. Klockan var ej mer än något öfver 11 på s. m. Just i lä om Cap York ankrade vi kl. 12 och svajade upp för ebben, som här gick stark, Efter ankringen spridde sig som en löpeld kring skeppet, att vi nästa dag, d. I Aug. skulle vara fria Torres-Strait. Orsaken att vi måste ankra, var den: att det ej mera, förrän under eCBOOby-öÖne, var någon ankarplats och dit skulle vi ej hafva hunnit att sesla vid dager. (forts.)