Gotlands tidning – 11 oktober 1860, sida 2

Guftaf:IVFafa-monumentet wid Utmeland. Byggnaden är en qwadrat, med långt utskjutande, sluttande tak, och hwilar på en grund ar huggen granit samt år för öfrigt uppförd af huggen sandsten. Under taket, rundt omkring byggnaden, går en bred frid, prydd med alla de swenska landskapswapnen i upphöjt arbete, med fina olika färger, och öfwer dörrarne, fom äro af ef, sitter det gyllene Wasawapnet. På lanterninen sitter wapnet Tre Kronor och lantern inens tak prydes af förs gyllda spiror med den gyllene wasen i toppen. Öfwer ingången till minneswården står på en i muren fästad tafla af marmor söljande inskription. Då Gustaf Ericson Wasa fridlös wandrade i Das larnes bygd, att mana def män til kamp för fos sterlandets frihet, räddades han på detta ställe, af en dalqwinnas rådighet, undan förs tryckarens utsända spejare. Nedanför denna lilla inskrift slingrar fig öfwer fjelis wa dörröppningen ett band med Gustafs latinska wals språk: Beatus Qvi Timet Dominumo. När man genom de tunga och massiva dörrarne ins träder uti minneswårdens inre, frapperas man angenämt af det egendomliga uti den anblick, fom den enkla ins redningen samt de storartade taflorna erbjuda. Byggs nadens inre är hållet uti en mild grå färg, och på en list nedom taket äro dekorationer i brunt efter Sholans ders ritning utförda af samme unge Rättwiksmålare, fom förut nämts. Cheruber, förenade genom smaffulla aras besker, hålla blåa sköldar på hwilka man läser namnen på dem, som skyddande ingripit uti den store befriarens öde, såsom: Barbro Stigsdotter. Swen Elfssons hustru. Swen Elfsson. Rasmus Jute. Lars Olsson Björnram. Jon Mickelson till Nederby. Engelbrecht. Lars från Kettelbo. Pehr Olof: son. Matts Olson i Marnäs. Peder Swensson i Wibberboda. Olof Bonde. Rundt omkring minneswårdens inre går en alnshög panel af ef, och framför taflorna äro anbragta jernstaket, för att skydda dem för nyfikna kännare. Diwer ingången läses följande inskrift: Gustaf Wasas adertonde efterträdare på Swenska thronen, Konung Carl XV:de, prydde med kostnärlig hand denna wård, uppförd af Swenska folkets tacksamhet åt Befriarens minne trehundra år efter hans död. Midt framför ingången har Höckerts stora tafla sin plats, till höger H. M. Konungens utsigt ar byn Sälen, och till wenster Edward Berghs utsigt ar Ornäs. Öfwer Höckerts tafla läses följande inskrift, liksom alla de öfriga, i gyollene bokstäfwer på högblå grund: Som ett jagadt wildbråd, på stigar och wägar, i skog och mark förföljd af danskarnes wånner och tjenare, fom Gustaf dagarne före julen 1520 till Mora, sökande skydd hos den redlige Tomte-Matts-Larsson på Tomtgården, Utmelands by. Danska spejare infunno sig snart för att gripa sitt rof, men Matts Larsons rådiga hustru, sosslande med julbrygden, anwifade främlingen att nedstiga i källaren oh satte wörtkaret öfwer golfluckan, sålunda bewarande fäderneslandets blifwande råäddare från uppiäckt af de i stugan inträdande, förgäfwes ransakande fienderna. Diwer H. M. Konugens tafla läses: Efter fåfänga försör att mana dalkarlarne til rtamp för friheten, drog Gustaf uppåt norska gränsen i afsigt att lemna fitt fädernesland, det han icke mera såg någon utwäg att rädda. Men under tiden fomma andra flyktingar med nya underräntlser om konung Christierns gromma förfarande både i bufwudstaden och landsorterna. DÅ ändrade dalkarlarne finne od) utsände skidlöpa re att uppföfa och återkalla Gustaf, fom af dem anträffades i byn Sälen i Lima foten, Han återwände med glädje, antogs af det i Mora sörsamlade folket til höfwitsman och drog ut att förjaga tbrannen och def anhängare. Det räddade fädernestandet uppsatte befriaren på konungathronen, den ban befäftade mot yttre och inre fiender. Den fridlöse flyftingen blef sålunda grundläggare af Sweriges nya sam