Gotlands tidning – 4 oktober 1860, sida 2

ibland med slagglinan upphalande än kikaren, än en ölbutelj och andra slags matvaror. Passare, krita, blyertspenna och en liten parallel-lineal hade han instoppade i fickorna och alltid tillreds, Tätt och ofta gaf han genom sina korta utrop: eLosll! — falla! — rätt så ! etc. tillkännasina besallningar till den af manskapet, som ombord kallades atelegrasistena. Hvarje timma aflöstes nemligen en man. som alltid hade sin plats på däck vid lovardts brambardun och som till rorsmannen repeterade kommando-orden från bramtoppen; detta var den nyss nämnde telegrasisten. Dess göromål var äfven att vara handtlangare eller rättare sagdt apåstickaren af alla möjliga effekter, som kunde komma ifråga att sändas emellan däck och bramtoppen, och denna dag var det just som nyssnämnde tjensteman började fungera i sin embetsutöfning. Alla små öar, som vi passerade, började numera vara trädbevuxna och antaga en slags gråaktig grönska, troligen till följd af den starka och jemna torkan, enär regn under denna monsoon är en sällsynthet förrän mot November månads början. Korall-rerven om styrbord började utsträcka sig i långa vidstäckta fält med alltid omkring 20 famnar djupt vatten tätt intill kanterna. Vid Cap Tribulation antager kursen en nordlig riktning, och emedan alla seglen drog, skjöt skeppet hård fart med alla sina läsegel. Just innanför detta Cap ligger en hög bergskäggla, som fått namnet abeter Battee, troligen derföre att den är till en förvillande likhet i skapnad med sin namne på Mauritius i Indiska Oceanen. Den är 3,311 fot bög och står lutande öfver stranden som en jätte, för att passa på att störta sig öfver den förbiseglande. Tätt nedvid sjökanten syntes många jordhyddor, med hvar sin bivuake-ed framför; men ej en enda vilde syntes, antingen de voro rädda och inkrupna eller voro på ströftåg i skogarne.