Gotlands tidning – 4 oktober 1860, sida 2

Bergen i det inre af landet, börja åter sträcka sina toppar ofvan skyarne. Några små floder och bäckar ses hafva sitt utlopp längs stränderna och här måste i sanning landet vara ytterst fruktbart, men — ingen vet det, ty ingen har vågat med sin fot beträda kusten. Ej ens Capt. Cook på sina märkvärdiga resor. Mot aftonen syntes midt i sarvattnet ej mindre än tre stora detacherade korall-bankar riktigt barrikadera sarvattnet. Bakom dessa bankar hade Capten beslutat ankra. Rännorna emellan dessa bankar voro ej bredare än inloppet till Wisby. Då vi passerade en af rännorna, voro alla seglen så reducerade att vi blott gingo för begge märsseglen och under den ostligaste banken, hvarifrån några små buskar uppsteg ur vattnet, ankrade vi; — natten förslöt lugn och vacker. Vi kunde följande dag den 26, ej gå till segels förrän vid fullkomligt dagsljus mot kl. 6 på morgonen, ty ej mindre än åtta korall-bankar, bär och der kringströdda i farvattnet, sprärrade vår väg. Här börja de vidsträkta korallrefven hafva en egen formation. De yttersla, som gränsa mot Stilla Oceanen, äro alla nästan lika eller cirkelformiga, med sin concava båge om 1209 åt Oceanen. Deras längd från spets till spets är ungefär 3 minuter och vid hvarje spets är djupt inlopp af en half minuts bredd. Genom ett sådant inlopp på Lat. 8. 159 41 Long. 0. 1459 51, inseglade Capt. Flinders med Upptäckts-sartyget aEndeavoura, en Engelsk Fregatt, och letade sig fram efter otaliga faror, till den inre segelled, der vi nu voro. De inre refven, 10 å 15 min. aflägsnade rätt vest från de yttersta, har jag nyligen beskrifvit utgöra långsträckta fält i Nord och Syd. Mellanrummen emellan de yttersta och inre refven äro upptagne af mångtusende farliga småres. Slutligen bilda de, som jag vill kalla; innersla refyen, de bankar, hvilka