Gotlands tidning – 27 september 1860, sida 2

barnes; och just som vi kommo till den sista af dem låg der bakom till ankars en engelsk fregatt, troligen stadd på upptäcktsresa. Vi vexlade signaler med henne och hindrades ej en minut i vår segling. Det blef mörkt, — vinden astog, — klipporna blefvo allt otydligare, — utkiken skärptes, — läseglen halades ned och slutligen kastade vinden emot. Vi måste kryssa med korta slag hela natten, i anseende till massan af öar och klippor som nu mötte oss: den s. k. åheverley Groups. Den 21 Juli dagades. Vinden friskade, ehuru konträr. Vi kunde nu vara mera dristiga i vår kryssning och kl. 7 på morgonen vid en regnby, kastade vinden åter god och började blåsa hårdt. Det var troligen en förkänning af SO.-passaden. Nu begynnte igen denna aklibpdanse, som vi kände oss vana vid; vi kommo in bland åaCumberlands-Öarnes och hade jomn vind. Manövrer med småsegel och hasegel. I dag fick jag för första gången från bramtoppen se de fruktansvärda corallresven åt öster, börja nalkas närmare in på kusten. Det är här denna del af Stilla Oceanen börjar, som fått namn af korall-hafvet. Cumberlands-åarno äro så otaliga, att, för att skilja dem åt och igenkänna dem, de fått sådana benämningar som t. ex. k2, kå, 11o, tt osv. Det blåste hårdt då vi passerade mellan ön k? om styrbord och 3 små trädbevuxna klippor om bagbord. låsegelsspirorha stodo böjda som rotting och mina tankar föllo ovilkorligon på vår förra Cap llorns Resa. Denna nyssnämnda ganska kinkiga passago försvårades genom ett litet ref, som från ön kå utgick i nordvestlig riktning. (apten sick med korta, hastiga steg på halfdäcket, — cigarren var ersatt med en liten instufning på bagbords sida i munnen och vid hans kommandoutrop: aklara vid brassurneg, — var det ingen som ej ögonblickligen stod på