Bref från hufwudstaden. (d. 14 Sept.) En helf timmes wäntan i banken. I går ins fann jag mig i rikobanken för att, enligt anwisning af en filialbank i landsorten, lyfta en summa penningar. Jag inträdde i en for snogg fal, der några kandidater redan befunno fig, susseljatta med att ordna och inlemna fina dofumenter. När jag i min ordning företedde mitt papper i bovv att genast få det werlat i riksmynt, förs ständigades jag, att jörst skulle inlemnas en feriftlig ans sökan, få på förhand qwittera beloppet och slutligen wänta en stund: en god halitimme. På min inwändning att sedeln, fom jag in lemnade utgjorde i min tanke både ins laga och qwitto, hade bankobokhållaren sjelj den artighes ten att skrijwa min inlaga, men wäntningstiden fit jag underkasta mig, ehuru tiden ide upptegs af andrag erpediering. Jag underkastade mig mitt öde, tog plats på en bänk och beflöt att anwända tiden få nyttigt fom möj ligt. Jag märkte snart på utscendet att de kommande och gående woro af två flag: sädana fom uppburo mynt och sådana fom inbetalte för diskonten. De förra buro nyare och modernare kläder, egde en bestämd, stundom stolt, gång, en twärsäker min och ingåfwo fina amvid: ningar utan alla Eruferingre, iagttogo fällan wäntningss