Gotlands tidning – 13 september 1860, sida 3

åtare! Så långt som vi nu voro hade engelska Colonisationen sträckt sig. Men vänta — 50 år härefter — och dessa höga bergspetsar och vidsträckta fält bakom Cape Manifald och berget Westau nordvest om Port Bowen, — bekrönta med furor, — skola säkert bevittna nyodlingar af fredligare inbyggare, — råheten måste undanträngas af civilisationen! I mörkningen uppgick månen och belyste dessa naturscenerier med sitt herrliga sken: jag försjönk i stum beundran och drömde mig vara på Brunnsviken utanför Hagaparken vid ett September-månsken, då — Serangens pipa gick. I samma ögonblick fingo vi Svenskar af vår Styrman ordres att sätta småseglen, rigga till läsegelsgods, och snart löpte skeppet brusande genom vattnet för en i månskenet blänkande ansenlig segelmassa. Vinden var jemn och luften bade antagit ett tropiskt utseende. Korallgruppen Bunker Group var redan långt akterut och vi voro nu 20 min. från Cap Capricorn, troligen såkallad emedan den ligger precis under Stenbockens vändkrets. Om en timme syntes udden i månskenet och vi styrde nu parallelt med kusten på ett moderat afstånd från landet. Likaväl passerade vi flera större och mindre klippor, som dansade förbi oss om styrbord. Många af oss voro allt litet harhjertade och ville ej, ehuru vår vakt nu skulle till kojs, gå ned för att lägga oss, då den ena klippan efter den andra började dyka upp för oss på styrbords bog, och klockan var öfver 2 glas (kl. 9 e. m.) innan vi togo mod till oss, — troligen derigenom att vi sågo Capten lugnt vandra på balfdäck med cigarren i mund, blott gifvande korta utrop till rorsmannen. (Forts.)