Gotlands tidning – 13 september 1860, sida 2

marne på förbramtoppen, med cigarren och otungan rätt i mune, som vår Capten gjorde, då jag var nog lycklig alt första gången i mitt lif få se saker, som jag alldrig kunnat ana eller drömma om, och går igenom det så mycket omtalade och fruktade Torres-Strait. Vi gladde oss åt i Sydney att få sällskap på vägen. Detta lärer vara allmänna bruket. Också tycktes det en gång vilja slå in, ty ett skepp låg under lastning med hästar till Calcutta och en dag var dess Capten ombord hos vår, i och för denna sak. Det var en Engelsman och hans skepp hette: Hark-o-waysv. Detta namn lärer vara något kinkigt att öfversätta; men, oafsedt att lasten bestod af hästar, öfversatte jag det med: Se oppla Emellertid kunde ej vår Capten vänta på Engelsmannen, ty han måste återigen i sin tur vänta på flera hästar. Alltså var det ej utan, att jag kände en lätt rysning, då jag erfor, att vi följande dag skulle segla ensamme. Samma dag på eftermiddagen kom långs sidan en liten pråm, lastad med 10 kanoner, I dussin gevär, 6 pistoler, 1 revolver, sablar, änterpikar, kulor, krut, m. m., allt, från Gouvernementet afsändt ombord till hvarje skepp, som ämnade gå Torres-Strait för att dels värja sig sjelf från nattliga öfverrumplingar, dels hämnas för det engelska skepp, som med öfver 200 passagerare (mesta delen Chineser) förliste på Piponöarne och der alla, så när som på en, blefvo ohyggligt massakrerade, stekta och uppätna af dessa kanibaliska infödingar. Ingen engelsk örlogsman hade Gouvernementet vid denna tid att disponera, — derföre var det så frikostigt mot handelsfartygen, med det vilkor likväl att vapen och obegagnad ammunition öfverlemnades till de Engelska auktoriteterna på destinationsorten. Större delen af vår besättning bestod af Lascarer med