Gotlands tidning – 13 september 1860, sida 2

Australien och Nya Guinea. År 1791, fick H. M. Fregatt Pandora sikte å grunden ostvardt om Torres-Strait, i Lat. S. 99 53, Long. O. 1449 14,, litet öster om Murray-ön; ett brandt korallref grinade med sin bredsida mot sjön och ingen passage syntes genom detsamma. Fregatten kryssade derföre sydvardt hän längs kanten af refvet så långt som till Lat. S. 119 23, utan att vara i stånd att upptäcka någon säker öppning derigenom vestvardt hän; och här högg hon olyckligtvis på en detacherad del afrefvet, den 28 Augusti och sjönk hastigt på djupt vatten. Större delen af besättningen räddade sig i båtarne och passerade vestvardt hän igenom ett trångt hål i refvet, nära vraket af Fregatten, samt arbetade sig sedan vidare genom TorresStrait till ön Timor. Hvilka upptäckter hafva ej sedan dess iakttagits? Och ändå har man kalkulerat att hvarje år i medeltal circa 20 skepp totalt förlisa der, oberäknadt de som i lyckligaste soll kunna med mer ell mindre skada komma ifrån afsaren. Man skulle derföre kunna invända: ssinnes det ej någon annan våg 24 — Ja vält Men hvem will ej hafva 25 30 dagars resa i stället för 90 å 100 dagar? Ty fartyg, som från Australien äro destinerade till Ostindien under SO.-Monsoonen, (d. v, s. från och med April till och med Oktober), måste ovillkorligen finna denna passage fördelaktigare, än att försöka bita emot de under denna tidsperiod ständiga, svåra vestliga stormarne på sydkusten af Australien, som gör passagen rund Cap Leuvin (sydvestra udden af Australien) nästan omöjlig, annat än med ett mycket skarpt seglande, solidt byggdt, väl försedt och utrustadt fartyg; eller kortare uttryckt: man mdåste ha goda don för att gå rund Cap Leuvin vester öfver. Hvem sitter ej heller derföre i skjortär