Gotlands tidning – 23 augusti 1860, sida 3

älskade Cornett Lindau, som dömdes lifvet förlustig. — — Och han som vållat allt detta, hvad säger han? — — Han reste genast till sin egendom, och hade han ej styrka, att öfvervara sjelfva krigsrätten. — — Jag går i morgon till Malmö. Man må väl ej förhindra mig, att inträda i min sons arrest? — — Ni skall ej gå; jag vill sjelf föra er till staden. — — Men ai morgona låg fru Lindau på sin sjukbädd. Ett kort besök på Löjtnant Cederpalms egendom. Det var redan natt. För ett par timmar sedan, hade hustrun intagit sin bädd. Hela aftonen hade hon förgäfves väntat sin man, som rest till länets Residensstad. Andtligen förkunnade hundarnas skällande hans återkomst. Dånet af den till förstugutrappan framrullande vagnen, hördes minuten derpå. Ett qvart senare inträdde han med ett ljus i sin hand. — — O hvad jag väntat, hvad jag längtat! — — Han kom närmare, — — Tala! — uppmanade hon. —— Han är dömd, att arquebuseras. Allt beror af konungen. —— Gud, min Gud! — — Jag borde ... jag kan icke ... du och barnen. Men lyckan återkommer hon någonsin mera? Hon har tillhört oss. Vare detta åtminstone — en tröst. 10. Trenne veckor senare. Fru Lindau är på bättringsvägen, men har ännu icke lemnat sin bädd till hvilken den knäböjande sonen återvändt. — — Konungens utslag! — stammar hon. — Uppresande sig lägger hon sina armar kring hans hufvud. — — Degradation svarar han med låg röst. — — Hvad menas dermed? —— Att återgå till simpel hussar. O, min mor, hade det icke varit för din skull, hade jag inlagt till Kongl. Majestät och begärt att den af krigsrätten afkunnade domen