Allmänna anmärkningar rörande wårt Landtbruks ställning. Något mera missgynnande för landet än sistl. års torka, och deraf wållande allmännare misswärt, straxt efs ter en handelås och penningekris, kunde fnappaft inträffa. Mindre goda årswexter måste wäntas; men tiden, då sistl. sommarens felslagna skörd inträffade, war fynnerlis gen olycklig, få omedelbart efter rubbningarne i ut: oh inrikes penningemarknaden. Wärt landtbruks betryckta ställning återwerkar nu på wår handel, som derigenom endast långsamt fan komma fig för igen; wåra förbätts rade kommunikationer sakna fina wanliga inkomster, förs troendet kan ej fort återwända, under det hwarje enskild landtbrukare, den större, såsom den mindre, känner sig swiken i sina förhoppningar och har swårt att för året betäcka fina utgifter. Också är nu förlusten genom en misswärt i Swerige helt annan än fordom, ja, snart sagdt oberäknelig; ty dess följder ingripa i hwarje gren af allmänna rörelsen. Förr hörde man wid en misswext mera jemmer, staten måste tillsläppa undsättning; men så stora olägenheterna ån woro, inwerkade de mera tems porärt, mera uteslutande på de lidande, som fingo släpa fig fram ett år under swält och afsaknad. Nu har landtz bruket antagit en helt annan betydelse. Wäl finnes bes hållningar af säd oh halm ifrån föregående år, någon werklig brist på föda yppar sig icke eller kännes blott partielt hos den fattigaste. Men det är en stor, numera påräknad, production till försäljning och export, uppgås ende till tiotals millioner Rdr, som uteblifwit; och werks ningarne deraf kännas swårt ej ensamt för landtbrufas ren, utan inom hwarje gren af industrien räknar man förminskade inkomster. En sådan återwerkan genom landthushållningens förs luster, som nu för hwarje tänkande gifwer sig tillkänna, wisar än mera jordbrukets nu började utwecklings stora wigt för wårt land. Mycket mera landtbrukeprodukter hade kunnat ingå till förbrukning under wanliga gynnas samma förhållanden och kanske en million tunnor säd mera kunnat utskeppas för året, än fom nu blifwer häns delsen. Förlusten ar några hundratusen Rikodaler för flera handelshus mid en penningekris, ådrager fig stor uppmärksamhet, ty hwad som är förloradt, är lätt att beräkna. Men hår är ett djupare ingripande ondt, hwars omfång, fördeladt på den stora mängden, ej så lätt fan uttalas i siffror, men fom inwerkar på nationals rikedomen på ett sätt fom man för ett tiotal år sedan knappast gjorde fig begrepp om, och allt är blott en följd deraf, att hwarje enskild landtbrukare i den wida större delen af riket, öfwer hufwud tagit, erhållit blott bälften af den skörd, som han under wanliga år påräknat. Det år således högeligen ar behofwet påkalladt att nås gon Åtgärd widtages, att werkligen goda säkerheter på landtegendomar funna skyndsamt belånas. Åtgärden har länge warit wäntad och om den fördröjes genom uttänjs