icke skona hennes hjerta? UHvem visste huru händelserna vid hans återkomst gestaltat sig, kanske hvilade hon då i grafven? 8. oI tusen sjöars lande uppehålla vi oss en kort tid. Det är icke vår mening, att öfvervara eller bevista något fältslag. Tvärtom vända vi oss till en fredlig boning, ett herdatjell, beläget vid nen af dessa tusen sjöara som ger en romantiskt anblick åt hela landet. Vid Valkiala hafva svenska vapen vunnit en lysande seger. Men en seger är alltid dyrköpt. Många tappra hafva fallit, många hafva blifvit mer eller mindre sårade. Till Salmis prestgård har från den närbelägna stridsplatsen en ung krigare blifvit transporterad. Låtom oss först om än flygtigt betrakta den fristad der han erhållit skygd och gästfrihet. Vid ändan af en liten spegelklar af björkar och furar omgifven sjö, ligger en rödfärgad byggning och invid den församlingens kyrka. Klockan är 11 på eftermiddagen. Våra blickar fästa sig på ett särskildt fönster för hvilket rullgardmen är neddragen. Just som vi öppna dörren till detta lilla rum, höra vi en oss icke alldeles obekant röst yltra: ollan är en fremling för er — det är sant — men har icke skaldens sång äfven nått Auras bygder? Jag menar den Svenska skald, som besjungit Grefvinnan Spastaras, vid den i Calabrien 1783 hemska lordbäfningen, fasansfulla död. Han sjunger: Från Nova Zemblas fjäll, till Ceylons brända dalar, Hvar helst en usling finns, han är min vän, min bror. — Nej både händelsen och sången — svarar en qvinlig, på finska språket bruten röst äro mig obekanta, Men jag har deremot läst Evangelium om oden barmhertige Samaritena! — — Rätt svaradt min dotter — säger en manlig, välklingande stämma. — — Just som vi ös