Gotlands tidning – 2 augusti 1860, sida 3

EjÖörneborgsmarsecmhen1. Söner af ett solk, som blödt På Narvas hed, på Pohlens sand, på Leipzigs slätter, Lut. zens kullar! Än har Finlands kraft ej dött, Än kan med oväns blod ett fält här färgas rödt. Bort, bort, hvila, rast och fred! En storm är lös, det ljungar eld, och fältkanonens åska rullar ; Framåt, framåt, led vid led! På tappre män se tappre fäders andar ned. Ädlaste mål oss vinkar på vår bana, Skarpt är vårt stål och blöda är vår vana, Alla, alla, käckt framåt! Här ör vår sekelsgamla frihets sköna stråt. Lys högt, du segersälla fana, Sliten af strider seen en grånad forntids dar, Fram, fram, vårt ädla, härjade standar, Än finns en flik med Finlands gamla färger qvar! 2. Aldrig skall vår fosterjord Af våldets makt ur oförblödda bataljoners armar ryckas, Aldrig ljuda skall det ord, . Att Finlands folk förrådt sin fria bygd i nord. Falla kan den tappre blott, Ej rygga för en faras hot, ej svika, böjas och förtryckas; Falla, sköna krigarlott, Blif vår seen för en seger än vi kämpa fått ! Vapen i hand, och käckt vår ovän nära! Dö för vårt land är lefva för vår ära. Rastlöst fram från strid till strid, Ty nu är stunden vår och nu är skördens tid! Glesnade leder vittne bära Herrligt om mod och bragder, om vårt lands försvar; Fram, fram, vårt ädla, trotsiga standar, Omkring dig än din trogna finska vakt du har!