Gotlands tidning – 2 augusti 1860, sida 3

— — buhonorerar det emellertid? — — Ett trofast handslag, var första svaret, det andra: En i sanning bitter stund. 2. Mörnerka IIusar-Regementet, förlagdt i Skåne, hade blifvit kommenderadt till Stockholm, för att som oss är meddeladt, hålla vaktgöring öfver de vid Fredrikshof i fängsligt förvar försatte officerarna, hvilka voro medlemmar af det beryktade Anjalaförbundet. — Men vi förmoda, att ock en annan anledning gafs till ofvannämnde kommendering, nemligen att om så skulle behöfvas, Regementet vore i tillfälle, att så mycket hastigare utskeppas, för att afgå till Finland. — Iländekernas vidare utveckling bestyrkte denna förmodan. Kort efter Cornett Lindaus arrrestering erhöll Regementet uppbrottsorder. — Lindau allmänt känd för sitt oförsagda mod, blef äfven utkommenderad. llans chef ville för ingen del sakna honom, som varande en af Regementets utmärktaste ofsicerare. — Denna sin önskan meddelade han till Hans Majestät Konungen. Lindau blef tills vidare försatt på fri fot, och målet uppskjutet. Med samma lugn, som han ingålt i arresten utgick han ur densamma, obekymrad om utgången. I detta ögonblick kunde ingen angenämare underrättelse, tillskyndas Löjtnant Cederpalm. Ehuru denne officer visserligen icke tillhörde deras antal som bleknade i elden, hade han dock under föregående tid med hemlig motvilja tänkt på öfverfarten till Finland och dess följder. Alla hans tankar, nu concentrerade kring Cornett Lindaus ädla uppoffring, som han ej hade styrka, att med allvar motsätta sig, togo till följe af ofvannämnde uppbrottsorder en helt annan riktning. Ilans saguiniska lynne, benäget att uppfatta äfven den minsta för hoppning, såg i detta uppskof de lyckligaste förebud. (Forts.)