verstinnan M. nyligen lemnat, och hvilka genom en lönngång, som redan är omförmäldt, hade communication med hans egna. För närvarande befunno sig de båda makarna i den lokal, som var bebodd af henne, och suto de i en liten soffa, då hustrun yttrade: Här har hon sutit den olyckliga och fällt sina bittra tårar. Huru väl gjorde du icke, som gaf vika för hennes enträgna böner! — — Huruvida vi göra väl eller icke beror helt och hållit af utgången. Lyckas våra företag så ha vi gjort väl, huru halsbrytande det än mången gång kan se ut; men om de misslyckas ropa både andra och vi sjelfva ve öfver våra handlingar. — — Men detta har icke misslyckats. —— Ännu har ej minsta ljud försports och när det ännu icke blifvit upptäckt, kunna vi åtminstone i detta afseende vara lugna för framtiden. — — Ja, i detta afseende ...i dag har jag dig... om några dagar är jag långt ifrån dig... och skulle jag icke klaga öfver skilsmässan om jag icke. . krig, krig .. . blotta ordet är förfarligt. Ilvad skall det då vara i sjelfva verkligheten? —— kyssande bort de frambrytande tårarna, sökte han, att lugna henne genom smekningar och kärleksfulla ord. — Vi skola icke sörja för den dag vi icke se. Gud är nådig. För dig och vårt barns skull vill han bevara mig. — — Är det ej möjligt, att ert regemente blir förskonadt? — — Jag vill icko dåra dig, min älskade, med salska förhoppning ar, efter all sannolikhet... Han blef afbruten genom jungfruns inträdande. — — En herre frågar efter Löjtnant Cederpalm. — — Jag kommer strax, — till sin hustru, yttrade han: farväl för en kort stund. Goddag Adlerflygt huru lefver verlden med dig . . men, hvad i Herrans namn står på; du ser så bestört ut, som om den störtat samman? — — Jag ser af dina mig väl