Gotlands tidning – 12 juli 1860, sida 3

— Ja! på hvad grund. På grund af en sorglig erfarenhet. Vågar jag fråga hvad sammanhang denna ersarenhet c eger med det tvifvel Herr Öfversten yttrar i anseende till sanningen af mina ord. — Min erfarenhet är den, att en och hvar handlar efter, som han tänker och känner, och att man är sig sjelf närmast tänker och känner en och hvar. Cederpalm synes slagen. — Illa tillfreds med sig sjelf lemnar han fängelset. Öfver natten stannar han på Fredrikshof. Oroligt vrider han sig på sitt sömnlösa läger. Timme ester timme hör han klockans slag, då han just som midnatt ljuder inslumrar och drömmer, att han farligt insjuknat. Han ligger i en brinnande feber. Läkaren säger: Boställ om ditt hus, minuterne äro räknades. MMin hustrus ropar han jag vill se henneg. På hans kallelse träder en qvinna fram till hans bädd. En slöja döljer hennes ansigte. Amalia! utbrister han. — Slöjan kastas tillbaka; och det är icke Amalia; det är Öfverstinnan NM IIvarföre är ni här — det var min hustru jag kallades. Då ni vägrar höra min, blir eder sista bön ock afslogenk. llan vaknar, ryser, brinner skiftvis. Drömmen, troligen en verkan af den söregående dagens händelser, later honom dock förnimma en tryckande känsla. Skullo jag i min sista stund sörsöljas af hennes bild! Men hfvet, lifvet, o Amalia vore du här. Du skulle föreskrifva mig mitt handling sätta. Ilan sträcker ut sina armar — de sjunka undan. Hon är lika sjerran från hans jordiska varelse, som hon i sina tankar är honom nära. (Forts.)