Gotlands tidning – 12 juli 1860, sida 2

redan gifvet. — Jag — svarade den beklagansvärda qvinnan — tager med tacksamhet emot hvad mig beskäres. När tror ni er vara i tillfälle, att öfverbringa bresvet till min man? — I morgon. Nu är det fråga om sättet, att få detta bref till mig. Till uppasserskan våga vi ej anförtro oss. Besökte jag er i edra rum skulle det väcka misstankar. — Och ni tror — inföll hon ironiskt — att vi båda äro så märkvärdiga personer att man skulle vårda sig om, att utspionera våra obetydligaste företag. -Jag erkänner visserligen min ringhet — svarade Cederpalm stött — men som tjenstgörande officer vid ett ansedt regemente, vet jag bestämdt, att jag i min ordning noga bevakas och vill ni ej iakttaga nödiga försigtighetsmått, måste jag ehuru med smärta återtaga mitt ord. -Hvad måste icke den både af Gud och menniskor öfvergifna underkasta sig? — För att dölja sitt upprörda ansigte böjde hon hufvudet mot sina händer. Cederpalm ur stånd, alt värja sig mot sin ögonblickliga sinnesrörelse fattade hennes hand. — Förlåt om jag sårat er, men Gud är mitt vittne, att det icke var med afsigt. Hör nu mitt förslag till communication emellan oss. Jag har förmärkt tvenne lönndörrar mellan de våningar vi båda bebo. En dylik bar jag nyss upptäckt i min sängkammare och har äfven anledning förmoda, att ert rum ock är försedd med en hemlig ingång. -Ja så är verkliga förhållandet. Utmed min säng är en dylik dörr. — Om ni öppnar den kommer ni ut i en liten försluga. Lagg ert bref i afton kl. 9, på nedersta steget af den lilla trappgång ni varsnar der och jag skall hemta det utan att någon dödlig varelse har minsta aning derom; någon skulle kunna osverraska oss här, jag måste aslags