Gotlands tidning – 12 juli 1860, sida 1

Wisby o. 12 Juli — Hushållnings-Sällskapets ordinarie fame mankomst d. 10 dennes wid Roma kungsgård war ganska modet besökt. Profsplöjningarne omtalas hafwa wisat wackra resultat, äfwensom eryosition af hästkreatur, hwars af en hingst tillhörig hr Myhrman blef prisbelönt. Någ: ra qwigor, äfwen tillhöriga hr Myhrman, wiäckte mycken uppmärksamhet. Hwad i i öfrigt beträffar denna famman: komst torde wi komma att meddela i ett följande N:r. — Sällskapet D. B. W.. firade sin högtidsdag d. 9 d:s och det derwid öfliga talet hölls kl. 12 midd. af Consist. Not. Maga. H.P. Gustafson, fom, under benäms ningen af: En blick på wår fosterö, såsom de ris Fa fornminnenas hemland i Norden, på ett wacs kert och förtjenstfullt sätt sökte ådagalägga, att en grund: lig och så widt möjligt noggran kännedom om ett lands eller folks öden är, jemte en god och ädel folkanda, ett nödwändigt wilkor för def; får kra framåtskridande i sann kultur. Af denna anledning wille tal. wända Sällskapets upp: märksamhet på det wigtiga oh för Sällsk. högst wärdiga deri, att på något för SÄ. möjligt sätt medwerka till spridande af kännedomen om wårt minnesrika land, men först och främst bland öns egna innewånare. Såsom skäl derför yttrade tal. ibland annat: hoå den, fom med nås gorlunda öppen blid och waket finne här sätter fin fot i land, samt ej allt för mycket är fördjupad i det materiz ella sträfwandets nyttiga spekulationer, wäckes och unders hålles uppmärksamheten på ett utomordentligt sätt. Hans tanke föres genast tillbaka till de gamla tiderna, han bes undrar alla dessa stolta tempel och murar och frågar för: wånad, när? och huru? och hwarföre 2, han häpnar öfs wer den tidens makt och insigter, en tid fom man eljest bar behagat kalla mörkrets och barbariets, men finner till fin förwåning, om han ej lärt det förr, hafwa warit nås get helt annat. Han skådar dessa herrliga tempelbågar, i den ädlaste stil stödda af slipade marmorkolonner med de prydligaste kapiteler och det mjukaste löfwetk i den hårs da stenen; han fer defa sköna och lysande glasmålningar med de lifliga ste färger, en konst fom sednare tider förs gäfwes fört uppnås han får weta att i dessa tempel för många århundraden tillbaka de dyrbaraste orgelwerk låtit höra sina herrliga toner, toner fom åter under flera ans dra sekler icke ljudit i de öde hwaljiwen; han fer och be undrar och utropar slutligen med skalden: ja, jag wår: dar forntidsminnen ännu er, om jag och ite för mår att tånda åter er förtärda lampa. — Men mine herrar, fortsatte tal., när wi hafwe ett sådant land, som är så rikt på minnen från fordna dagar, som till och med i sjelfwa sina berghållar och på sina fagra blomsterängar eger förwarade de rikaste och underbaroste bildningar af en yppig natur eller rättare Ar den ande Gudens egen hand; när mi fe omkring of ett rädant falk,