Gotlands tidning – 5 juli 1860, sida 3

sin hand och läste med hög röst det, för ordersbrott, stadsåästade straffet. När han slutat läsningen af dem, sade han — Du hör att det gäller ingenting mer och ingenting mindre än lifvets förlust. — Jag har visserligen icke tänkt, att bevilja henne denna begäran. — Hvad har du tänkt? -sporde Lindau nästan strängt. — Ätt till mannen öfverlemna en biljett från hustrun. -Redan det är en oförsigtighet från hvilken jag helt och hållet afråder dig. Cederpalm teg först, men slutligen inföll han — Nog har du heder, ära, tro, mod; men om du har hjerta, det är en annan fråga. Med temligen mycken flegma, svarade Lidau — Tills dato har jag trott så. — Ölverstinnan M. framställde nyss en fråga, som jag har lust, att göra dig. Den lydde så: yHar ni aldrig älskat? men nu spörjer jag dig: Har du någonsin älskat? — Nej -svarade han allvarsamt — ännu icke, men om jag ej mycket misstar mig på min egen karakter, så om jag en gång kommer att älska blir det för lifvet. Men det oaktadt är jag öfvertygad, att aldrig kärleken hos mig blir nog stark eller rättare pligtförgäten, för att tvinga mig, att begå ett brott. — Ett brott? — Ja, ordet en gång sagdt, må stå qvar. Det heter: ordersbrott. Och att i minsta mån afvika från sina pligter kallar jag brott. — Du är sannerligen sträng i dina grundsatser — sade Cederpalm med låg röst och nedslagen blick. -Må vara, men sådana de en gång blifvit äro de oryggliga. Ä — Du gör då icke afseende på Ösverstinnan M—s