Gotlands tidning – 5 juli 1860, sida 3

långa med många faror förknippade resa från Finland till Sveriges hufvudstad? — Jag beklagar henne. Såge jag en person, som hungrade med sina barn beklagade jag honom ock, men saknade jag medel, att på ärligt sätt förskaffa honom bröd, ansåge jag mig icke förpligtad, att stjäla, för att stilla hans hunger. -Jag beundrar denna spartanska dygd, men kärlek och förtroende väcker den ej. -Jag smickrade mig med, att ega så ditt förtroende, som din vänskap, men sådana misstag gör man här i lifvet. — Och det är heller ingen villa; men med förtroende menade jag tro på ditt deltagande för lidande medmenniskor. — Jag tyckte — svarade Lindau sträft — att jag nyss förklarade mig temligen tydligt, — med vekare ton sortsatte han, — Jag ber dig, Cederpalm, jag ber dig i din unga makas namn blanda dig icke uti denna sak. Om i ditt hjerta medlidandet ofverväger pligtkänslan, så måste kärleken lör din hustru och ditt barn, i sin ordning öfvervåga intresset för en dig fullkomligt obekant qvinna. — Om Amalia stode här inne vore hon den första som skulle tillråda mig, att utöfva denna menniskokärlekens heliga pligt. — Blefve hon upplyst, upplyst om följderna, så tro mig hon vore snart öfverbevisad. Nu till något annat. Du sade dig vara i behof af penningar. Jag har i dag per posto mottagit 100 Rdr, som jag för närvarande utan saknad kan undvara. Här äro de, och gläder det mig om jag i detta som i andra hänseenden, kan vara ie till nå i tjenst. dig till någon liten tj (Forts.)