Gotlands tidning – 5 juli 1860, sida 2

En Episod från slutet af förra ÄÅrhundradet grundad på Sanningen. Svenskt Original. 1. En ung officer, vårdslöst klädd i en tunn sommarrock, lutar sig utom ett i öfra våningen beläget fönster med utsigt åt en temligen vacker trädgård. Åugustieftermiddagen är het och qvalmig. Hans irrande tankar fängslas slutligen genom anblicken af ett fruntimmer, som utträder från en i fonden af trädgården hög berså. Ilastigt dragande sig tillbaka intager han en ställning, som tillåter honom att se, utan alt ses. Den okända bär en svart klädning; en florshufva betäcker hennes bår, och då och då för hon näsduken till sina ögon. Bortbytande sin sommarrock mot en prydligare, lemnar han hastigt rummet. Motande i trappan sin uppasserska, synes han plötsligen erinra sig något, som fallit ur hans minne. — Skulle Cornett Lindau söka mig under min frånvaro, så var god släpp honom in i mina rum. llar är nyckeln. Sag honom, att jag kommer snart igen. Jag ämnar mig ned i den vackra trädgården. Det tillåles ju hyresgästerna, att der homta frisk luft? — Ja, mycket gerna, men denna tid på dagen är det varmare ute än inne. Utan att låtsa höra hennes anmärkning hastar han utför trappan, tar vägen ål trädgården, och viker af på en gångstig, i hopp att genskjuta den fremmande damen. Han vinner sitt syftemål. Plötsligen ser hon upp, gör en med hufvudet artig bugning, i det hon vänder sig bort för att aflägsna sig.