Gotlands tidning – 28 juni 1860, sida 1

söre skogbewext mark mätes, är derigenom ide gifwet att den kommer hwarken att hänföras till inrösningsjorden, eller i skiftet ingå, emedan sadant alltid måste blifwa bes roende af för hwarje serskildt fall fig företeende omfläns digheter, såsom egoftyfenad lägen m. m., serdeles hwad den emellan åker och äng eller i sammanhang dermed liga gande hagmarken beträffar; och rörande den egentliga ftogömarken, hwartill i allmänhet torde böra anses höra fås dan jord, fom ide till annat än skogswert med fördel fan anwändas och har sådant läge att def intagande i skiftet ide är för en redig skiftesläggning nödig — famt före thy fan till afrösningsjorden hänföras —, få finnes i ofwanåberopade Nåd. Kungörelse, punkten c., stadgadt hus ru med densamma böör förhållas. Mister delegare wid slifte större eller mindre del af fin skogbewexta mark, kommer att, få widt möjligt är, så ordnas att honom beredes wederlag i samma flags mark på annat håll, då liqwid endast för skillnaden af hwad den ena skogaparken fan innehålla mindre flånde skog, än den andra, kommer i fråga. Men skulle en del jordegare fortfara med orådet att, af fruktan för ett blifz wande laga skifte, på förhand uthugga fin skog, så skall den goda afsigten att tilldela en skiftesdelegare någorluns da jemngod ståndskog med den, fom möjligen fan komma att honom frånkännas, naturligtwis förswåras, hwariges nom Pen, hwilken förut afwerkat fin skog men fom på fin nya egolott måhända erhåller sparad ståndskog, måste antingen inlösa densamma till dess fulla wärde eller ock få fin blifwande mark lika uthuggen, fom den han lemnat. Odling genom skumplöjning, flåhackning och bränning synes i jörewarande fall wara företagen dels för att af jorden för tillfället draga all möjlig winst utan afscende på framtida afkastning, enär ett dylikt sätt att odla hårds wallemark i allmänhet kan anses wara mer eller mindre skadligt och under wissa förhållanden högst förderfligt, och dels under förmodan att er till åker odlad mark skall wid skeende gradering inom ett skijteslag få ett högre wärs de och innehafwaren derför åtnjuta motswarande weders lag; hwilka ojsörständiga beräkningar, wid fråga om ffifs tesförfattningarnes tillämpning i dylika fall, dock ide tors de komma att medföra Te med ett sådant odlingssätt före speglade fördelar. Ty, enligt skiftesstadgans föreskrift, bör wid gradering inom ett skifteslag, serskildt för aftöåning8s jorden, fom uppskattas efter trakternas inbördes förhåls lande och naturliga wextlighet, utan afseende på befintlig ståndskog, ech serskildt för all inom skifteslaget warande inröeningejord, jordarternas naturliga godhet, läge och bestaffenhet m. m. tagas i betraktande och wärdet derefa ter å hwarje egostycke bestämmas, utan afscende derpå om jorden anwändes såsom åker, äng, hags, beteå eller föogå: mark. Det är lätt att inse att en lägenhet, der jords månen t. ex. beftår af föga djup wertmvlla på grof sand eller örbotten, och som blifwit genom flåhackning, såsom det heter, uprifwen till åker, skall genom myllans förs bränning blifwa wida sämre än i sitt naturliga tillslånd, till följd hwaraf den ock wid en blifwande gradering mås ste få ett derefter lämpadt lägre wärde. J anledning af hwad ofwan blifwit anfördt, och Bvars om Förste Landtmätaren i Länet gjort anmälan, anser fia Länsstvrelsen böra åtwarna hemmansegarne att icke i oträngda mål hwarken föröda fin werande skog eller ges nom flåhackning, skumplöjning ech bränning för framtis den försämra jorden, ywilket icke allenast kommer att meds föra förlust för jordegarne sjeljwe, utan och menligt ins werka på landets frukibarhet i allmänhet och efterfoms mandes wälftånd. — Utnämning. Fångwaktmästaren wid Eellfäns gelset C. T. Tulin har af Fångwårdsstyrelsen, till följe af de wackra intyg Konungens BVefallningshafwande af gifwit öfwer Tulins flädfe ådagalagde nit, ordning och påpasslighet under den tid han warit anställd såwäl wid gamla Länshäktet fom sedermera wid Cellfängelset, blifs wit utnämnd till Direktör wid Cellfängelset i Luleå. — Belöningar. Kongl. Nederländska Regerins gen, som erfarit det wackra handlingssätt, fom mid MNes derländska Koffen Grietje Bos i November fiftl. år tis made strandning, ådagalagts af å Gotland boende M. Söderström Barkarfwe, Olof Clacsson Bringes, Timos thens Holmberg och Olof Larsson, hwilka med egen lifas fara räddat hela besättningen, har tilldelat dessa personer följande belöningar: ett skriftlig intyg om den wackra handlingen jemte 10 floriner, motswarande 15 Rr Rmt, åt hwardera; samt åt Söderström och Claesson särskildt en filfwersmedaille hwardera. — Medaillerne, af betydlig slorlet och förwarade i prydliga fodral, äro försedda på ena sidan med Konungens af Nederländerne, Wilhelm den III:s bild och på den andra med inskriptionen: voor menschlievend hulpbetoon. Olyckshändelse. Söndagen d. 17 dennes på eft. midd. nedbrann Sjömannen Joh. Westerlunds å Petarfz we ägor i Sanda belägna manbyggnad af trä samt med högsteringa undantag all der befintliga lösegendom. — Märkligt hittegods. Skräddaren L. N. Ronnandero i Stänga minderåriga fon Lars Petter, pås träffade i jorden under gräfning å byggnadstomen, åts skilliga siljwerpjeser, bestående af sockerskrin, en comnuns nion:falk, en mindre winflaska, en paten och tvänne Fjudrte rndnader fårnomrffson ar fy( Saskar. Kalken. jsom