Gotlands tidning – 7 juni 1860, sida 2

såsom mången beklagligtwis synes önska utkasta den att stöflas af andelige fribytare och ränksmidare? Må öfwer mitt dyra Fosterland den dag alldrig upps gå, hwars sol skulle lysa öfver ett slägte, fom derhän glömt sina religiösa anor och sitt eget wäl. Jag önskar — borpas och beder till Gud, att den dagen alldrig må uppgå. Må samwetsfriheten skyddas, men lagens arm falla tung, falla obewekligt tung öfwer proselytmakaren, som, ware sig öppet eller på smygwägar, söker att sprida willfateljer, söndra och åtskilja makars, barns och föräldrars, lärares och åhörares hjertan från hwarandra, och såmedelst kränker ej mindre samwetofridens än äfwen fas miljefridens heliga rätt och sliter band, dem Herren Hels gat. Mådde han, fom har wåra öden i fin hand, bewara ess jaste wid det ord och den lära, fom warit wåra förs fäders ledning och tröst, och fom lärde dem att, utan knot, bära och fördraga med christligt tålamod de swåraste pröfningar, och sålunda bibehålla främmande Folkslags jortfarande aktning äfwen då, när Fäderneslandet synts stå på branten af sin undergång. Må mitt fosterland alldrig förgäta att dess anseende hos främmande folk — dess egentliga historia och dess både andliga och politiska frihet räknar fin uppkomst från den sanna Chriftendos mens införande. Detta betänka ej de, som så träget ar: beta på att söndra och nedrifwa wår kyrka. Deras af: sigt är måhända god, och hwarje god afsigt bör i och för sig wärderas; men när den ej handledes af wioheten och ödmjukheten, kan den åtminstone icke påräkna min aktning. Slutligen får jag förklara att jag anser såsom en olycka den anledning, fom framkallat detta Nådiga Förs flag till Dissenterlag, men att äfwen jag anser tidsome ständigheterna kräfwa antagandet af en sådan flag. AÖAgttii 8