Wid Capitenen Herr C. J. Sjöverges Graf. Den 22 Maj 1860. Du lefwat mången fridfull wår Wid bemmets lugna bärd, Och warit många glada år De dinas färlek wärd. Så wänfast, god och ordningsfull J wapen-bröders krets, Du hade ständigt bjertats guld För wännerna tillreds. Men, när Du mar Föräldrars tröft Och wänners hopp fom bäst, Så blef din mår en dyster höst Och lidandet din gäst. Sen plågans demon engång rört Din tinning med fin ftaf, Fast ingen knapt din klagan hört, Du fördes mot din graf. Til helsans sköna gårdar förd Jgenom grafwens port, Af inga plågor mera störd, Har Du nu frisknat fort. När jordens blomster sparsamt gro J Nordens falla mår, Så hwila ut I bimmelsk ro Der ewig sommar rår. . En hwar för din befrielse Ar nu oc tacksamt glad; De dina tröstfullt tåren fe På sonens minnes-blad. Det sista kära barnet gick J Gamle, ock från Er! Till himlen höjen lugnt er blick: Der skiljens J ej mer. Faft fälld din sorge-fana är Wo grafwens mötta gräns, Wi tro och wänta tåligt här, Den år uppståndelsens!