Gotlands tidning – 31 maj 1860, sida 2

Om intagande af nedanstående i Gotlands Tidning anhåller ödmjukligen dess Författare. Sanningen måste framhafwas i dagsljuset. Signaturen under den emot Prosten Bergwalls ytts rande wid Remissen af Prosten Janzons motion om Les mannawerksamheten rigtade uppsatts i Gotlands Tidning N:r 18 d. 3 Maj torde, såwida Jnsändarn ej allt för mycket irrar sig, tillhöra en person, på hwars trowärdighet ej torde wara mycket att lita, har han än, fom han förmer nar, gjordt bättring i SåcE och afto. Utom Pet att —r-as artikel widlåder just samma fel och brister för hwilka han beskyller Prosten B. neml.: att åt def uppa gifters sannfärdighet ej är lemnadt något styrkande bewis eller öfwertygande skäl, är den äfwen uti mer än ett afs feende i uppenbar strid med sanningen oh alldra minst är den ett prof på Christlig fördragsamhet och undseende utan torde twärtom temmeligen tydligt gifwa tillkänna hwars Andas barn författarn —1—nmn med all fin ins billade fromhet och tillgjorda andlighet är. I fin artikel påstår —1—n att en del prefter enskildt och offentligen predika den läran, att nyafödeljen engång för alla är skedd i dopet och att någon annan nyfödelse icke behöfwes. Om få är förhållandet, det känner icke Jnsänd. men högeligen betwiflar han sanningen af detta djerfwa påstående. Förde någon prest ett sådant tal eller framhöll en sådan emot Guds ord stridande lära, så skulle Jnsänd. ej tweka att stämpla en sådan såsom en owärdig ordets förkunnare och själamördande willoande; hwadan Jnsänd. anser det wore rättmätigt handlat af ——n om sådana wilseledande prester laga åtalades och wälförtjent gjordes fina embeten förlustige; detta anser Jnsänd. för fin del, i fall —r—n har bewis att tillgå, wore christligare handlat än att uts fara i bitterhet och illskefulla smädelser i en Tidning. Deremot är det Jnsänd. fullkomligen bekant, att det ligger sanning uti Prosten B:s yttrande att de så kallade Läsarne, åtminstone flertalet ibland dem här å orten, förs funna den satsen, att Conventikeln är nödwändig för fas lighetens winnande, samt att det är omöjligt wara en fann christen utan att gynna, befodra och i conventiklars ne deltaga; äfwen är det Jnsänd. säkert bekant att såwäl Ledarne och öfrige medlemmar af Läfarehopen allt fom oftast smäda, beljuga, baktala och illa beryckta prefterffas pet och söka på många sätt och wis uppwäcka fiendskap och misstroende emellan Presterskapet och dess åhörare, allt detta säger Jnsänd. ännu en gång är wäl bekant och kan, om så äskas, ledas i bewis. J sin artikel säger —1—n äfwen det Presterskapet dundra från predikåftos larne emot de få kallade Läsarne. Öwad dundret beträfs far få skulle Jnsänd. wågat tro sådant just wara i Läs sarnes smak, ty i deras omdöme tyckes den största ferikbs halsen winna högsta anseendet; men det må wäl wara hwarje församlingoläsares skyldighet och åliggande att, sker det äfwen från predikstolen, warna sina åhörare för falsk lära — och sannerligen wågar Jnsänd. påstå fig hört från en i Läsarenas ögon stor — profets mun uts strömma yttranden, fom flå i rak motsatts mot den rena Evangeliska Lutherska läran men wäl med Romersk Kaz tolska kyrkans lärobegrepp enliga — äfwen sanningen härs af kan bestyrkas. Lekmannen, fom —r—n i i fin artikel omnämner oh hwilken i kunskap säges flå på samma punct som prosten B. har Jnsändarn på en Conventikel, der äfwen den af —r-n åberopade Presten war tillstädes, under det han, Lekmannen, förordade sammanskott för bildande af en så kallad andelig skola, hördt högljudi utropa:Staten båls ler wisserligen Skolor och Lärare, men desse äro endast djefwulens uppfostringsanstalter och icke några Christliga inrättningar. Hwad angår den af —r—n i def artikel omrörde Conventikeln, fom af Lekmannen hölls i en af prosten B:s församlingar, Ekeby, så war Jnsänd. wid densamma närwarande äfwensom han hade tillfälle afhöra samtalet, som förut ägde rum emellan Prosten och Lekmannen, men Jnsänd. fan icke medgifwa att Prosten B. blef i något af seende hwarken slagen på fingrarnee eller på något annat fått af Lekmannen öfwerbewist om hwarken det ena eller ans dra. Att Prosten ide efterkom den gjorda uppmaningen att öfwerwara Conventikeln war naturligtwis, till följe af def uttalade åsigt om olagligheten i Conventikeln, confes qwent handlat af honom. Beträffande widare den Con: ventikel fom —1—nm säger af en i kyrkans tjenst anställd Preft hölls i Prosten B:s församling (Barlingbo) få kan Jnsänd. upplysa det Prosten B. denne Söndags eft. m. hade examen uti Pastoratets folkskola och således hade fullt lagliga skäl att åberopa det Han ej hörfammas de den utgångna bjudningen att öfwerwara denna Cons ventikel. Jnsändarn fan ej förbigå det —1—n äfwen om denna Conrentikel förer ett språk fom ej är med fans na förhållandet öfwerensstämmande; Conventikeln både öpps nades och slöts i ett långt föredrag och widlyftiga böner af den förutnämnde Lekmannen; och war Presten den, hwilken wid tillfället minst upplåt fin mun och upphof sin röst, utan detta blott för en kortare stund genom att sortsätta den af Lekmannen började förklaringen. En annor Lekman höll äfwen här ett föredrag; således kan Jnsändarn ej finna annat än att —r—ns artikel äfwen i denna punet är falsk enär, hwad nu blifwit anfördt, och hwars sanningsenlighet med flera witinen kan intygas, det ska