Wisby d. 31 Maj. — Om Wisby Hamnbyganader. En ferifz welse från några sjöcapitener härstädes, (se G. T. N:o 5, 1860), inlemnades i December förlidet år till Hamnbyggnadssdirektionen med anledning af Hr Mas jor Remmers förslag att ytterligare bygga ett s. k. piers hufwud eller en mindre wågbrotare för fartygens uthals ning ur hamnen wid tilljegelsgående och hwilken skrifwelse afsåg att göra Direktionen uppmärksam på, att, enligt petitionärernas åsigt, detta arbete wore äfwentyrligt, fofts samt och obehöfligt. Direktionen, fom fommunicerade strifwelsen med Major R., begärde derjemte def utlåtana de öfwer innehållet af densamma, hwilket utlåtande äfven ankommit; men om Major R:s swar är fådant att det fan anfes upplysande eller wederläggande, öfwerlemna wi till allmänhetens bedömande, likasom om ordalagen i dets samma funna anses wärdiga en embetsman. Till sjelfwa innehållet af Major R:s skrifwelse återkomma wi en ans nan gång, och lyder den sålunda: Til HamnbyggnadssDirectionen i Wisby! Med största förwåning har jag genomläst den af fer Herrar Sjöcapitainer till Dircctionen för Hamnbyggnaders ne i Wisby ingifne, och genom protocollsutdrag mig mer delade skrifwelsen fom rörer ej allenast olämpligheten af det s. k. Södra Pierhufwudets utläggande å bestämd plats, än äfven sjelfwa constructionen af detsamma. LVid bes betraktande af de inom Directionen wäckte många och alls tid återkommande project till ändringar eller inknappande afwikelser från det primitiva förslaget, skulle det numera knappast förefalla mig underligt om man snart framflåls ler en önskan att blijwa bejriad från skyldigheten gös ra någonting widare för de bekomna Statsanslagen. Hwad först rörer wådan af det föreslagna isolerade Pierhufwudets utläggande Trehundra fot från den fos ra wågbrytarens södra pynt, så will jag ingalunda derom disputera med få erfarna män af sjömansyrket, fom petitio närerne sjefwe uppgifwa fig wara! Jag fan emellertid icke underlåta att påpeka: hurusom jag förgäfwes utbad mig någre af Stadens erfarne Herrar Sjöcapitainers närwvas ro och råd då jag wid mitt sednaste besök i Wisby bes stämde platsen för ifrågawarande Pierhufwud. Hwarken Sjöcapitainen och Hamn:DirectionssLTedamoten Wedin, eller någon annan af de stället boende Skeppare behaz gade antaga min wänliga inbjudning till ett samråd i det wigtiga ämnet; utan beftämded läget i närwaro af Befälhafwarena å Ångfartygen Louife och Polhem, Loteåldermannen Winberg och Arbetschefen Capitainen Ahlander, hwilke alle samtelige Då woro ense om fås wäl det sedermera fastställda läget, som om lämpligheten och nyttan af denna byggnad. — Att Herr Capitainen Ahlander sedermera frångått sin wid nämnde tillfälle och ofta tillförene uttalade öfwertygelse i detta fall bewisar onekligen mycket, men enest inconsequence. Jag will fås som nämndt är, ej endast ingalunda afstyrka, utan twertom lifligt förorda bifall till petitionen om det isolerade Pierhufwudets förswinnande från planen till yttre hamnbyggnaden, helst få länge Wisby saknar fjöbdes farna mån få djerfwa, att de wåga fig angöra en hamn med 300 fots bredt inseglingsgatt. Öwad återigen widkommer det temmeligen oförsynta klandret mot constructionen af meranämnde pierhufwud, så ber jag Dircetionen å mine wägnar förklara desse Herrar Sjöcapitainer att, huru Sjöbefarna män de än månde wara, will jag dot ite erkänna dem såsom mås stare för mig i hwad dylikt rörer! Min adertonåriga ers farenhet wid byggnaders utförande i hafwet, jemte ett ej få ringa studium af ämnen hörande till denna del af Sngeniewrösyrbet borde wäl åtminstone, få gälla få mycket, att Elander eller påståenden om ofunnigheteng och egens sinnighetens bearbetningar icke uptagas utan att de i detta fall okunnige tillrättawisas. Åfwen jag har i lik het med de klandrande Herrar Sjöcapitainerna besölt och fett ej få få konstgjorda hamnar, såwäl inom fom utom fäderneolandet; och det torde få antagas att jag granstat construetionen af de olikartade byggnadoformerne med helt andra ögon och med större särskild upmärksamhet, än hwad en Skeppare kan förutsättas hafwa tid, lust eller förmåga till, då han ligger i en hamn, Engelholm d. 25 April 1860, Ant. Remmer.