Ur den Jllustrerade tidskriften När och Fjerran fom utgifwes i Stockholm införe wi följande Önkel Adams Bref till LCandsorten: Wi lefwatHi upplysningens och upptäckternas tidehwarf. Tack ware wetenskapen wandra wi i ett riktigt ljusens tte, och bildningen, humaniteten och nåttheten tilltaga beständigt. Om wi jemföra oss med wåra förfåder, måste wi beundre oss sjelfwe, detta är en egenhet för wårt tidewarf. Denna bildningens seger wisar sig öfwerallt. När i den gråa hedendomen de gamle tockte att de lefwat länge nog, gingo de upp på ett högt berg oh slörtade fig utför bråddjupet och slogo ihjäl fig, och slägten twättade liken i nårmaste wattenpöl och höglade dem. Detta mar mycket simpelt. Ännu i Johan den tredies tid hade bofsningen ef gått längre än att hans broder Erit måsle äta en förgiftad ärtsoppa, fom han till på töpet wisste wara förgiftad. Huru länge har ej ändå råheten warit förherrskande, och huru lycfatigt stolta måfte wi ej lockön ska oss att lefma i en ny tid, då man fan gå till fina fäder eller bliswa ihjälgifwen på de mest gentila fått i werlden. Man wil ds efter man måste dö och behöfwer ändå hwarfen bryta af fig halsen eller äta ärtsoppa. Man tapetserar fina rum med art gröna tapeter, fom innehålla arsenik; luften förgiftas, man aftätes, man kan dö helt anständigt af bara detta; men går det för långsamt, få fan man dricka min, fom redan t winländerne kyprades med blysocker, til maten äta picles läkta Gngesk), hwars flart gröna legomer äro färgade med kopparärg eller spanskgröna, och dricka Engelsk potter, som är gjord besk med räftata, en Erydda, fom innehåller, slockewis, ett få häftigt gift att wargar dö deraf. Alla dessa medel äro sådane, att de lätta andans befrielfe ur kroppshyddan. Utom allt detta skaffar man sig klädespersedlar, färgade i schweinfurtergrönt eller arsenikgrönt eller gula i auripigment eller swafwelarsenik, begge delarne ämnen, fom lätta öfwergången till ett bättre lif. Jemför man nu detta mot forntidens