set det högsta. ——— ——ö5—k— (Jnsändt) Brefwexling mellan twänne köttsliga brö: der, den ene bonde, den andre prest. — d. 17 Nov. 1859. Käraste Broder! spå Boklådan i MN. N. har jag föpt ditt arbete. Det berömmes högeligen af De lärde, och de olärde efter säga de förre och komma deri öfwerens, att allt är bra i det kyrkliga lärandet och efterlefnaden kan ej wara ans norlunda i denna werld. De somna således in iden all: månna syndasömnen, ehuru wåra kyrkosånger lära of bes dja Gud bewara of från syndasömnens fara och werls dens falska frid Det höres här och der en röst, fom icke är nöjd med tiden i andlig wäg, utan instämmer med församlingen: En port är wid, en wäg ec. Sw. psb. 454 v. 5. De finnas, fom med fruktan och bäfwan frafs fa fin salighet och med detta allwar om nit göra fig o drägliga för de menniskor, fom intet bekymmer hafz wa för fin ewiga salighet. Guds ord och historien bes styrka, att så warit i alla tider. Wi beklaga, att förs sta delen af wår Evangeliskt-Lutherska kyrka har afwikit från fin bekännelse, fin tro och fina eder i dopet och natts warden. Då Statskyrkan i Swerige i min tanke beftår af hwarje döpt underfåte, fom med den Hel. MNattwars den stadfäst fin bekännelse i döpelsen med förbindelse att älska Gud öfwer allt och fin nästa fom fig sjelf; få frus tar jag, att de flesta hafwa afwikit från sin christna fyr: liga bekännelse och förenats med werlden, fom ofta i Guds ord liknas wid en sköka, emedan hon med en Des lilla fråntager fina tillbedjare kraften att wandra i Herz rans fruktan. Wi tro, att i denna synliga affallna fyr: ka finnes en helig, christlig kyrka, ett de Heligas Sams fund, der Herren Jesus är Konung, der hwarje medlem är en del af Christi osynliga andeliga lekamen, fammans fatt af alla fom genom en fann tro på Fesum blifvit födde på nytt. Hos dem alla röjes den Hel. Andes hele gande nådewerk i den bättring, fom är inför Gud, och den tro, som är till wår Herra Jefum Christum. De hata fynden, älska Christum, tillbedja Gud med mer allz war och nit, än bruket är inom den utwertes Swenska kyrkan. Men då de fom K. David wilja förkunna den nåd, dem wederfaren är, i det de, utan all egen förtjenst, genom tron på Jesu försoning blifwit Guds barn och med K. David wilja lära öfwerträdarena Guds wägar, att syndarena måtte wända sig till Herren, då först får man fe wår kyrkas evangeliska natur, om hon fan förs draga desse fåwitske, fom utan att wara prestwigde, wilja lära öfwerträdarena Guds wägar, att de måtte bättra sig. Wår Frälsare säger likwäl: när du omwånd är, så styrk dina bröder. Att tillrättawisa fin broder, när man finz ner honom på en wäg, fom tager, fåfom man fan fe, ett farligt flut, det är i min tanke christligt; men att, om jag har förmåga dertill, dräpa honom — jag me nar hang anseende — det är echristligt. — Då en prest klagar öfwer okunnighet i christendomen och att barnen ide grundligen läras; en annan säger, att kunskapen är tillräcklig, när barnet lärt Luth. Cateches, Viblisk Hiftos ria, hwem tror man? Jo den fom är nöjd med det fed nare, fom man hastigast fan göra ifrån fig, för att-fes dan hwila eller sofwa. Men månne icke, om lärmäftas ren är otrogen, ändå med den lärdom, han lemnat bar: nen, fan ånnas stor okunnighet, få att man om många wår kyrkas medlemmar fon säga: midt ibland eder står den J ide kännen? J fråga om ordningen, i hwilken Jesu försoning tillämpas, är den för de flesta obekant, så att De icke en gång weta med sammanhang, hwad nådes medel, sakramenter, lag, evangelium är och deras fått och ordning att werka, widare: hwad kallelse, uppwäckelse, bättring, omwåndelse, ny födelse, tro, rättfärdiggörelse, andeligt lif, helgelse, Guds belätes upprättelse m. m. är, och huru allt detta tillgår i erfarenhet enligt Guds ord. Månne icke en lekman, som egde en sann och lefwande tro och med detsamma den Hel. Andas upplysning, funs de underwisa äfwen en lärd i Skriften8 bokstaf utan tro och Andans upplysning? Det är skrifwet 1 Cor. 1: 19.: Jag skall omintetgöra de wisas wisdom och de förflåndiz gas förstånd skall jag förkasta; (21) Ty efter werlden ide kunde genom fin wisdom känna Sud i fin wisdom, få täcktes Gudi med dåraktig predikan frälsa dem, fom tro. — Jag har i föregående uppgifwit några kännetecken på den osynliga kyrkan och de Hel. samfund, men erkänner likwäl, att det är omöjligt att beskrifwa det osynliga, det Gud allena fer och känner. Skrymteriet är mångfaldigt utbildadt och wisar fig i många färger; men jag hoppas likwäl, att flere lemmar af den osynliga kyrkan finnas inom många Conventiklar än wid punschbålen, winbordet, kortleken och bränwinoflaskan, ehuru de förre mest frufz tas och bestraffas i kyrkan och allmänna omdömet. Hwad will min broder med allt detta? hör jag dig säga. Jo att man med mera mildhet återkallade fåren. Stampar jag och klappar händerna, skrämmer jag dem åt skogen. Man bör ej kasta ut barnet med lögwatinet. Din Broder M. (Forts.)