För nedanstående artikel, såsom utgången från en man af folket, hafwa mi ej welat wägra plats i i tidnin gen, ehuru wi hädanefter såsom Hittils komma att få li: tet fom möjligt låta tidningens fpalter upptagas af ferifts wexling i förevarande ämne, utan få de skrifwande i färs skildt bihang, när utrymmet ej annat medgifwer, yttra fig. — Swarföre wi lemnat plats för skrifwelser rörande Hr Cramrs bok, från såwäl ena fom andra sidan, hoppas wi redan förut i andra frågor hafwa ådagalagt, i det wi fattat en (så widt möjligt är) absolut yttrandefrihetens rätt, äfven genom pressen, såsom ingalunda kunnande wa ra wåra låsare till mehn på annat fått än att de der igenom möjligtwis funna twingas att något litet på egen hand röra fig inom såwäl andliga fom timliga förhål: landen. Det wisar fig af —e:s — artikel att, (åberopande wår ra artiklar i R:is 11 och 13) flere än wi anse Hr C:s bok, genom anfallet på alla partier, funna werka till ef tertanke, och förmå menniskorna att fästa fig mid hufwuds sak, i stället för den wigt, som af de många partierna nu fästes wid bisaker. Att de ursprungligen från twifwel och ett otillfredsstäldt andligt behof härflytande Täfarerös relserna äfwen här på landet, på ett eller annat ställe, werkligen urartat få, fom —e— säger, och att mången sansad och förståndig husbonde på landet är bedröfwad ät wer det nuwarande oskicket, mot hwilket presterna ice tyckas kunna någonting uträtta, det funna wi af erfarens het intyga. Om plats för nedanstående i Gotlands Tidning anhålles! J mår tid, fom är få full af religiös oro, måste det wara angeläget för en hwar att göra fig fullt klart bes greppet om Gud och hand uppenbarelser, ty hwilket fan wara angelägnare och wigtigare än detta. Att de aldras fleste fom kallas kristna, ännu icke gjort fig fullt reda der för är påtagligt, men ej heller underligt. De oroliga läfaresrörelferna bewisa just detta; men om s. k. läseriet får fortjara t. ex. hundra år, månne menniskornas dygd och tro blir bättre för det? Troligen ide. Dygden min: ner på läseriet slätt ingenting och af tron blir förwirring. Så länge få förwirrade begrepp om religionen räder, fom de s. k. läfaresapoftlarne få trankilt, hwar på sitt wis, framhålla, blir det sämre och sämre med både dygd och tro. Dagligen springa de enfaldiga menniskorna tjogtals, granna och högtidsklädda, från hem och arbete, mången moder lemnande sina späda barn hemma utan tillsyn och bröd, för att, oftast blott af nyfikenhet, få afhöra den och den apostelns äckliga s. k. förklaring, hwilken apostel wans ligen är en okunnig och lat dräng, som troligen ansett det beqwämare att på detta sätt finna utkomst, än genom det mödosammare handarbetet. Ekulle en ech annan förs ständig menniska söka att uppmana till något bättre, hur litet gåller icke då dens röst som ej går på deras sida, och hur mycket förmår sjelfwa presterskapet emot detta elände? Det är med anledning af denna förwirring förf. af dessa rader welat uppmana hwar och en upplyft och jörståndig, ware fig bonde, handtwerkare eller arbetare på landtbygden, att förskaffa fig den nyligen i bokhandeln tillgängliga boken: Ajskedet från Kyrkan. Ingen bör låta missleda fig att denna bok är hwarken farlig eller oloflig att läsa. Nog söker mången både prest och läsare att utmåla både boken och def författare såsom ogudaftiz ga och farliga, men det är också ensamt för dem och des ras priwilegier den är farlig. Förf. häraf, fom sjelf ge: nomläst boken, har funnit, att man förgäfwes söker en få klar och lefwande upplysning, om bibeln och särskilt nya testamentet, annorstädes. Ett redigt begrepp om Gud år hufwudmeningen. Mången torde anse det wara en dryg utgift, men valutan är derefter. Då det går för fig att förena fig om en tidning, få går det ju åfwen an att förena fig om en bok, hwarigenom utgirs ten blic mindre kännbar. Ehuru bokens författare adresserar fig till mera upplysta och bildade läsare, få bör dock det aldramesta af def innehåll förstås af hwar och en, som fan läsa rätt innantill. Boken borde för öfrigt finz nad i hwarje focken-boffamling på landet. För den fom lyssna efter andras berättelser att bokens innehåll är oguds aktigt och farligt må upplysas, att det äfwen sades få om Luthers böcker och skrifter i början, och den ena ros pade i kapp med den andre att dessa woro afskywärda, fördömda o. s. w. utan att ens hafwa sett eller läst en rad i dem; men den som en gång läst en Luthers bok, han fann raka motsatsen och tackade Gud. Och huru bestörta och harmene blefwo icke många katoliker, som på rikodagen i Augsburg fingo säker upplysning om Luther ech hans skrifter, hwilka förut hade utmålats såsom Hjefz wulska. Man hade dömt och fördömt blott efter andras utsago. Derföre bör man läsa och begrunda en bok eller skrift jörst och döma sedan. Tessntom är den ifrågarvas rande Cr amrska bokens innehåll ide någonting nytt eller owanligt. Alltid, men isynnerhet för ett par århundraden sedan, har sådana skrifter sett ljuset och någon orsak måste finnas dertill. Menar man måhända att de tills tomma af elakhet eller djefwulska ingifwelser? — åh nej. Följdes min uppmaning, skulle man troligen snart få se en helsosam förändring i det närwarande oskickliga och Gud mifhagliga läfareseländet. —e—. AA— LNALIANENY