Gotlands tidning – 27 april 1860, sida 3

oh Just derföte att fanningen bör icke undanhållas allmänheten, nödgas wi anmärka, att L .... 3 argument, fom måtte wara mocket både gammalt och wanligt, år af hr C. bemött pag. 185 och 134. Utan att sådant behöft af hr C. påpekas, finner dessutom hwar och en, att den som, sör att få bibelns utsogoc att öfwerensstämma, räknar en kort aftonstund (Fredagens) för ett helt dygn och tager med i räkningen en dag, fom ännu icke fanns, han låter ide bibeln tala för fig sjelj, utan han mill twinga den att rätta fig efter en förut bestämd uppfattning. Att Jesus werkligen, för att framftälla hwad wi swenskar mena med dygn, begagnat äfwen ett annat uttryck, än dagar och nätter, det har hr C. ock antodt, i det han anför Joh. 2 19, der Jesus talar om tre dagar och likwäl skall, enligt Joh. 2. 21, mena detsamma, fom han t Math. 12. 40 welat säga med tre dagar och tre nätter. VB....3 antagande, att den ene ewangelisten (Jeh. 19. 14) för den gången rättat fig efter den romerffa tidräkningen är icke mindre fört och godtyckligt. Antager man då med samma rätt, att den romerfba tidräfningen bör tillämpas äfwen på Marc. 15. 25, få flår motsägelsen qwar lika oförfonligt. L. ... z qwickhet med afseende på nollte timman är misslyckad, få wida Judarne hade icke blott tredje eller sjette timmen, utan tolf timmar, och så wida redan af hi E:s framstållning af ewangelisternes olika sätt, att angifwa tiden för qwinnornas ankomst till grafwen, blir klart, att man hade många utwägax att beteckna morgonstunden eller dagens början. Uttrycken: mid tredje eller iwid sjette timmen, beteckna ju ide heller någon tidsbestämning på minuten. L. ... 3 borde före sitt uppträdande hafwa fett efter, hwad hr C. Har att säga om tiden för Jesu både korsfästelse, död och uppståndelse. — Wti hafwa en gång för alla sagt, att wi icke wilja wara partiffe hwarken för eller mot hr C.; men sör saken intressera wi oss allwarligt, och den, som fördömer ett arbetes anda och syftning utan att hafwa läst det, han handlar i wårt tycke oädelt, han fan till oh med göra fig misstänkt för att wilja föra allmänheten bakom ljuset, i stället för att upplysa den. Det erfordras utan twifwel mycken lärdom, icke minst i bibelns båda grundspråk, för att blifwa kompetent domare öfwer de frågor, dem hr C. wäckt. Några kland dem, fom redan uppträdt mot hr C., förmodas wara lärde bibelforskare och theologer; men de hafwa hittills ingenting annat uträttat, än att de wäckt håg att läsa boken och befordrat dess spridning.