Gotlands tidning – 9 mars 1860, sida 2

Skål, käre Wardar! och tack för i dag, Tack för wälfägnad och punsch — allt iill pricka! — —— — — Sallskapslif, föreningar, gillen, möten.) (Fotts. och slut.) Wi upprepa slutligen här: sakens allwarsamma sida är den, att, då i ett konstitutionelt samhälle folkets wilja i så många fall blir lag, det så må wara stäldt, att detta samma beslutande och lagstiftande folk må wånjas att bes gagna fin dyrbara yttranderätt, d. w. s. att wederbörans de af alla klasser böra ingifwa det håg att medborgerligen mötas för att diskutera samhällets wigtigaste angelägens heter. Om wi härmed särskildt tänka på wårt Visby, hade det wäl warit ganska godt och nyttigt om flera af wåra företag för Stadens utweckling sålunda blifwit bes kantgjorda för allmänheten, af kännare framställda och ordentligen utredda, så att man deröfwer kunnat få ett redigt begrepp och derigenom en medweten wilja i beflus ten. Ty ett alltför sperielt rådslående om en fak får ej upptaga den inskränkta tiden för offentlig diskussion t. er. på rådstugan: de få talare, som der kunna uppträda, skola då neml. ej blott hafwa en egen öfwertygelse, utan äfven något weta om allmänhetens tanke, Den de Der res presentera. Nu kan deremot ofta hända, att angelägenhes ter, på hwilka Stadens framtida wäl och we beror, afs göras af några få i en styrelse, fom alldrig fått inhemta något af allmänhetens insigter eller wilja. Att ett få ensidigt behandlingssätt af allmänna ärender ej alltid kan bära goda frukter är klart som dagen. Och beredes för folket något fått att fritt få yttra fig om fina angeläs genheter, så afstyres dermed all rätt till efterstal och alla utbrott af missnöje. — SÅ hade det troligen gått bättre med wår dyra oc wågsamma Hamnbyggning om här hade funnits något sällskap för allmänna sakers behands ling, t. ev. ett sjömanna-lag eller en handels-Elubb, der saken först blifwit skärskådad från alla sidor, d. w. s. ej blott af lärda och wetenskapligt bildade män, utan ock af praktiska karlar och gamla sjömän, som af en lång erfarenhet känna hafwet och dess wåldsamhet samt särskildt Def gång och styrka just mid mår hamn, der arbetet skulle utföras. Kanske man då kommit till helt annat beslut: kanhända man då alldrig försökt med någon wågbrytare, eller åtminstone hittat på något slags bro att derpå dis rekte utföra stenen, efter kanske hade man i stället beflus tat sig att förena de begge fordna hamnarna, urgräft och utwidgat Gamlahamn och gifwit denna ett utlopp åt norr (ett arbete som åtminstone knappast kunnat afbrytas af hafwets förstörelse). Wi weta ej; men säkert är att fas ken alldrig kunnat förlora på en allmän diskussion. Så är det ock med många andra wåra angelägenheter. — Jnqwarteringen under befälsmötet här i Wisby är och en sak, fom kunde tåla wid en wänlig öfwerläggning, så att ej, som nu hållit på att hända, man i följe af några få personers inskränkthet somliga år warit i beråd att neka wåra egna landsmän och Landets förswarare tak öfwer hufwudet under deras få öfningsdagar, och fås lunda afwist den dermed följande trafiken och rörelsen från Wioby till något annat ssälle, t. ex. Slite eller Klinte, dit wederbörande då hade måst förlägga Nationals Bewäringens befälsmöten. Ett få underligt beslut af ogästwänlighet och till skada för allmänna rörelsen härs städes skulle alldrig hotat of om saken blifwit förut nås gonstädes beredd, helst nästan stadens alla innewånare mycket gerna under den forta erercisstiden wilja härbers gera Bewäringens befäl. — Och det finnes otaliga andra för stad och land wigtiga öfverläggningsämnen, fom ej här behöfwa nämnas, hwilka mycket wäl förtjente att fås lunda diskussionswis för allmänheten beredas. Endast på något dylikt sätt tro wi det är möjligt att här wäcka håg för allmänna saker och företag, samt att man dermed ofs ta skulle funna understödja Styrelsens goda affigter och bemödanden. ESkulle ej detta allt, populärt framstäldt och wäånlis gen diskuteradt, wara till största nöje för de enskilta gils lena och till den mäst gifna fägnad oh nytta, då fås dana saker någon gång komme till tals inför en städad och wettgirig allmänhet, hwarigenom en mängd grundrika tankar och wigtiga förslager för det allmänna sålunda fun de förarbetas och utredas till största nytta för samhällets utweckling i alla riktningar, smakens höjning och feders nas förädling. Wi fråga, hwad hafwa wäl de högt uppe lyfte ännu gjort för folket eller ens för de s. k. bättre klasserna i att reda Begreppen om deras nödwändigaste angelägenheter och önskningar? Jo, man klagar med flöra sta obillighet öfwer att mängden af folket intet förstår, ingenting fan och derföre också ingenting will till fin es gen fromma, men låter det i rätt många fall trefwa bäst det gitter i det egyptiska mörkret, makar fig sjelf närmast föttarytorna och låter den flora allmänheten under låns ga åratal utestängas af en chinesisk mur från allt werks ligt begrepp om Landets aldrastörsta och mest -wwidtutfes ende närings: och odlingå-företag, m. m. Hwarföre då