ra om ståndets eronomi och enskilta angelägenheter; men — i alla fall. Och likwäl, huru lifligt fägnade fig ej allmänbeten, och med rätta, åt detta möte. Och med äns an gladare fänflor sågo wi den sköna inwigningsfesten af wårt nya skolhus med vef tal, sanger och höga sinnesstämning i den af ungdom och rörda menniskor Dfe werfulla salen! Angenämare hade det wisserligen warit för oss Gutar om wid dessa twå sistnämnda högtider nås got mera yttrats om Fosteröns folk, dess minnen, dess konstskatter och utweckling. Emellertid bewisar allmänbhes tens yttrade deltagande wid nämnda tillfällen dess håg för ett högre samhällolif oh för tankens idrotter. Dessutom hafwa här, utom de gamla gillena, länge funnits fol: Flubbar hwar 14de dag, till största nöje för ffol-män: nen enskilt oh till påtagligaste nytta för lärowerkets ut: weckling och ungdomend wård. Så har ock ett antal tjens stemän under flera år warit förenade i ett s. k. Colloqvium (samtals-sällskap), der på sammankomsterna i hwarje wecka med största trejnad och nytta alla möjliga tankeämnen diskussionswis afhandlades i all wänlighet (och det utan allt onödigt bråk och nästan utan kostnad). På landet hafwa äfwen hållits folkftolelårare: möten, fom warit lifwande och nyttiga. Och alla weta mi hwad en: skild och offentlig glädje och hänryckning wåra utmärkta sånganförare, en efter annan, här i Wioby åstadkommit med allmånna sången; att ej tala om sjeljwa YTufikaliska sällskapet (i def bästa dagar). För flera år sedan fägnades och societeten här af en serie historiska före: läsningar, fom med högsta nöje och tacksamhet begags nades; då äfwen allmänheten war lifligt fägnad ar de s. k. fattig:foireerna, fom mord talrift beföfta tillfjtällningar för wåra nödlidandes hjelp, med fång, roliga tal oh en dans på slutet. Men för att wisa nyttan och nöjet af sådana föreningar behöfwa wi nu ej anföra fle ra exempel; dock påminna wi här om sällskapet D. B. 10.; K. Hushållnings-sällskapet (med def förra foirer och föredrag) och det nyligen stiftade Planterings: gillet, hwilket på olika sätt werkat få oändligt mycket godt och förädlande för Gotland; och härjemte of Got lands-gillet i Stockholm, fom äfwen utom Fosterön sammanhåller landåsmannasbandet. Nå, det wore då märkvärdigt om ej wår tid, fom will afociation, icke skulle funna hitta på något sätt att mera wärdigt fofeliätta sinnena till förständets odling, och hjertats förädling, sålunda wäcka en bättre umgängeds anda och utbilda hågen för ädlare nöjen och fambhillanyttiga tankesysselsättningar! Och orimligt är det att på: flå, det ej inom samhället skulle finnas personer med bås de wilja och förmåga att på detta fått med fina Punfbas per och talanger fägna och upplifwa fina medmenniskor; äfmensom att ej det inom wetandets rymd skulle finnas ämnen, hwilka woro passande til populära, intressanta och samfundsnyttiga framställningar, genom hwilka almänhes ten kunde dels blifwa både underwisad och road, dels på ett behagligt sätt få åtminstone något begrepp om wåra aldrawigtigaste fambhållszangelägenheter. Att dessa fednas ve sålunda i sällskapelifwet afhandlades och bereddes innan de framkomme till offentlig handläggning och afgörande, det kunde wäl alldrig wara annat än högst nyttigt. Och i en tid af stel mysticism å ena sidan och andligt fänflus swall å den andra, hwilka begge i sina öfwerdrifter ofta glömma eller förbise något så simpelt som ett jordiskt Fädernesland, äro wisserligen tanke-fyfelfättningar med samhälliga ämnen en ganska nyttig motwigt och en rådds ning för sundt förnuft. Då wår urgamla folffrihet i principen medger oss disskussionsrätt, låtom of begagna densamma få att ordet, alltmer frigjordt, må funna bli den fria tankens målsman i andens höasta regioner. Och fastän wi utt intet funna hinna idealets tinnar, är det dock menniskans både rätt och skyldighet att oaflåtligen pröfwa själens wingar i de lägre tankens kretsar för att enligt wår natur funna nalkas de högre. Derföre uppmana wi här hwar och en, fom wet något och fom will något för sambället, att med ordets makt uppträda till allmänhetens upplysning och gagn. Och wi wänta derföre af wåra Hushållare och Affäremän att de (från högre svnpunkt) måtte wisa of rätta wägen till Landets ekonomiska utweckling; wi önska också att wåra Krigare måtte kunna uppehålla manlighetens anda bland folket och lugna det för Fosteröns framtida förswar och eberoende; och af Kyrkans och Skolans män hoppas wi säkert, att De i ordet mäktige redligen och mildt måtte urplysa och leda folket samt af alla krafter hjelpa till att lifwa forskningen och med ljusets fackla undanjaga de dimmor fom ännu dröja på tankens sonfält och som trottsigt wilja dölja sjellwa himmelen för of. Detta lifliga, men sansade deltagande i tankens och samfundets stora angelägenheter wänta wi af alla fombhållö-tlafer: ingen får somna från ljuset! — Allt derföre föreslå wi, — såsom nyss nämns des —, att här inom wåra wigtigaste fambhålls:Eretfar måtte bildas gillen, sällstaper eller föreningar (under ett eller annat namn, med organisation såsom den bäst för ändamålet lämpade fig), t. er. ett Rrigsmanna-gille, en Aandels:Flubb, ett Sjömannarlag, ett Gandt: werts-förbund (d. 7 nästl. Jan. är här redan gum den lagd till någet dylikt), ett Stol:-möte, ett Preft: sällskap, en Embetsmannarförening o i. w. (i hwil: ka alla äfven deras unga och underordnade ämness swenner mösison He kynnae få tillträdey dels Ad seda