Gotlands tidning – 17 februari 1860, sida 2

sey och Guernsey, befordras Telegrammer samma wäg med porto af 18: 40. Portot till Köpenhamn, Hamburg och Lybeck är 6:60, 8: 80, 9:72, allt för enkel telegram. — Polhem kunde för Js icke inkomma till Yes sterwik förliden Söndag, hwarföre dess station wid Horn i skärgården anlöptes. Mam Hling derifrån i Tidodags mäste man arbeta fig igenom drifis, fom sträckte fig tre mil till sjös, derutanför Briggen Anna, Kapten Sjölander, hemma i Westerwik och stadd på resa från Ostindien til Stocholm, prejades. Briggen ajgick till Carlshamn eller ÖYstad för att öfwerwintra; Hade warit utanför Sandhamn, men måst wända för is. — Gotlands-Gillets högtidsdag i Stod holm d. 13 Jannari 1860, Twänne trappor upp i Hötel de Suide på Drotts ninggatan finnes en med mycken lyr och prakt inredd mås ning. Kl. 7 e. m. samlades här Gotlandd-Gillets ledamös ter, öfwer 80 landsmän och landomäninnor. Festen (ins wigdes med en qwintett af Mozart för violiner, ereqwes rad endast af ledamöter. Derefter skålar, sångqwartetter och dans med musik för viol och flygel, exeqwerad af de klassiska dansmusikvirtuoserna Celler och Weller. Att inwånare från en liten ösftat få sammanträffa i Hufz wudstaden, utan afseende på stånd, wilkor och relationer, blott i stöd af landsmanskapet, är både wackert, angenämt och eget. Det wäcer glada och kära minnen af det fas gorika hemlandet, jag will säga forntidsbragdrika, ty allt hwad wi här på jorden utföra tillhör dock förr eler fes nare sagans gebiet. Personer, med hwilka man på år och dag knapt wärlat ett ord, ja hwilka man på den ti: den icke ens fett, återser man här fom wänner och gams la bekanta, intresserar fig för deras öden och ideer ; man befinner fig wäl och hemmastadd fom i en familj. Tims marne förswinna obemärkt, få att sjelfwa hypokondristen glömmer sina bekymmer och utropar, när man tillsäger att fupegen är serverad: bewars är klockan redan få mycs fet; jag äter aldrig, men nu måste jag wäl göra ett uns dantag, Och få låta wi alla den ståtliga måltiden of wäl smaka, hwarwid det Bajerska ölets förträfflighet och låga pris är det enda fom framkallar sura miner wid tanken på hembyggden, oaktadt alla patriotiska wälönskningar för herrar Wedin och Wickman. Kl. 12 är gatan utanför hotellet full med eleganta glaswagnar, wi hemresa hwar till sitt nöjda och glada, och målningen är slut. Men ingen målare fan göra en god tafla utan åtminstone en lindrig skuggning. Nå wäl! Wi anmärka att tilftåds ningen, föröfrigt i allo lyckad, war gjord med mera lyr och ståt och följaktligen med större kostnad än fom kunde wara passande för en folkfest af enkla och anspråkslösa öboer, hwilkas naturliga enkelhet är och bör wara deras ära, men icke något bemödande att efterapa en blaserad hufwudstads kropp och själ förödande yppighet! — Teatraliska förtroligheter. Man will weta att Förste Direktören Hylten-Cavallius kommer att afträda från skådebanan. Man will wara så wiss derpå, att man i åtskilliga kaffekretsar redan börjat utse hans efterträdas re, hwarwid röster lära tillfallit Lector Wennerberg, LTeca tor C. I. Bergman, Direktör Franz Berwald och Bas ron Knut Bonde. Andra hafwa ansett dessa wal få g02 da, att ingen borde förskjutas och att således Kongl. Teaterns styrelse borde öfwerlemnas åt en qwartett. — En Biblisk personlighet af stor betydenhet i förra årfhuns draden, Hin Onde, är för det närwarande mycket en voque på scenen. På mindre theatern applåderar man Hin Ondes besegrare, på den kungliga Hin Ondes memoirer, att ide nämna Hin Ondes skägg, (hwarom alla qwickhufwuden ryckas;) — på den Södra. — En Gotlänska, UngHanses dotter, debyterar om Thorsdag på K. teatern. — Södra teatern spelar alla aftnar fams ma pjecer för utsåldt hus, och den Kunglige, font wars je afton ombyter pjecer, för halfwa hus. — D. 10 Febr. I går upfördes första gången Hr Jolins nya femakts romantiska skådespel, UngsHanfes dotter. J poetiskt håns seende är det otwifwelaktigt ett arbete af första ocdnin: gen, men till hwilken ordning det i dramatiskt hänseende kan höra, wilja wi icke afgöra. Första akten lofwar ej mycket, andra och tredje akterna äro goda, men den jjerde och jemte önska wi höra ännu en gång, hwarmed wi doc ide precist mena detsamma fom dacapo. Upfätts ningen är gjord med prakt och lyr. Gotlands nationella egenheter äro med mycken pietet behandlade och framslälda illjuset. Man ser en lyckad dekoration af Wisby på afs stånd, Pärkspelet, jungfrutornet på nära håll, stadsmuren, den tidens nationaldrägter. Så upträder Guldsmedens dotter, Fru Hedin, i icke mindre än fem särskilda högst magnifika kostymer, af hwilka hwardera skulle pryda en kejfarinna: För patriotiska monologer om kung oh fos sterland erhöll hon liflig applåd, hwilket dock säkert lika mycket gällde författaren. När kung Waldemar faller för henne på knå, ligger i de få orden hon då uttalar: en kung på knåö, en hel werld af poesi och ett utryck fom adlar henne till en af samtidens flörfta skådespelerskor. Fru Hwasser utförde åfwen med stor talang sitt swåra och otacksamma parti. Jngen af scenens resurset att ge en pjes framgång är förglömd. Waldemar inrider på en ahwit häst från K. Stallet, UngsHanfes dotter skickar hanen? om snst eafffF. dÖ gora karen finnas vå