Gotlands tidning – 3 februari 1860, sida 2

Jurikes. — En tiger, tillhörig ett för närwarande i Westerås befintligt menageri, lärer kommit lös och dragit fina får: de till skogs, der han, sist man war honom på fpåren, uppehöll fig i trakten af Järlåsa. Den långwäga främs lingen berättas på ett ganska inhumant sätt hafwa farit fram med fem menniskor, man, hustru och trenne barn, samt en häst. Twenne jernkedjor, hwilka han släpar med sig från sin bur i menageriet, lägga dock ett lyckligt band på hans mordiska afsigter. K:s Befh:de i Westerås län har utfärdat kungörelse om bestens gripande antingen död efter lefwande. Ett pris af 100 Rdr bko är fatt på hans hufwud. — Upsala Universitet. I Upf.spoften berättas d. 18 Jan.: Wid anmälningen till studenteramen förliden Lördag antecknade fig 124 yvnglingar till undergående af studentexamen, bland hwilka 57 anmälde sig till latinsk eramen. Ett uppträde af en ganska ledsam beskaffenhet, med hela pregeln af fordna tiders okynne, öfwersitteri och råhet hos unge studerande egde härstädes rum natten till förlidne Lördag. Omkring 12 studerande, allesamman med ett par undantag s. k. studentkandidater intommo omkring skl. 12 på natten i gården N:o 14 på Waksalagatan, hwarest i ett par rum ett enskilt dansnöje mar anställdt. De unge månnen företogo fig här bland annat att för något sitt fvite flotta den mot taket testa brandstegen, hwilken under detta försör med en dånande skräll föl i marken. En i gården boende gewaldiger, mid namn Axelsfon, fom, nyligen bemkommen från en resa, war soysselsatt i stallet med att ansa fin häst, begaf fig med anledning af bullret och stojet ut på gården ech wågade göra de larmande herrorne föreställningat i böfliga ordalag om det oskickliga i deras uppförande. Men detta aflopp ej bättre, än att en af fredsstörarne kommer fram och per Axelsson en siitopp, hwarwid, då denne gaf en dolitatillbaka, Hela hopen under hugg och) flag rufor på honom. En kolabalit uppstår, under hwillen itodareskaran kastat omkull fin ensamma motssändare baklänges öfver en stenhop, hwarwid en lvkta, fom Axelsson hade i handen, far ifrån honom, hwilken de unge männen med särdeles förnöjelse söndersparta till straff derföre, att Arelsson ej welat efterkomma deras tillsägelse att släcka ljuset. Uppkommen från stenhoven finner Arelssen för godt att baklänges rettrera til fin tostad, aftvärjande få godt han kunde de flag, fom haglade rundt om