Gotlands tidning – 20 januari 1860, sida 2

dock att för hwarje Viskopsstol ett prebudepaftorat wars der såsom sådant bibehållet. — Skulle praebendepaftorat, hwilket, enligt förestående grund, borde från biskopolön skiljas wara så litet, att det icke förmår aflöna egen pas stor, må af Kongl. Maj:ts särskilda pröfning bero, fu rwwida detsamma skall med annat pastorat förenas eller tills widaxe wid samma Biskopolön bibehållas. 5:o Ofwerskjuter Biskopelön det för densamma bes stämda wärde med större belopp, än fom motswarar ins komsten af derifrån skiljda prebendepaftorat, bestämmer Kongl. Maj:t, hwilka inkomsler ytterligare böra derifrån afskiljas. Dessa ingå till Stats-kontoret, för att under litel: ÅBiskops-löneregleringofonden redowisas och till jemnande af annan Biskopslön anwändas. På samma sätt förfaras, om löneinkomsterna befinnas öfwetskjuta normalbeloppet med mindre summa än att något pres bendepastorat genast fan derifrån skiljas. 6:o Understiger Biskopolön det för densamma fafts ställda belopp, skall syllnaden tjenslen tilldelas af Bis skops löneregleringofonden, så snart denna dertill lemnar tillgång. 7:o Så snart Kongl. Maj:t finner Biffopå-löneregles ringsfondens årliga inkomst uppgå till det belopp, att af densammas ersättning fan lemnas för prybendepastorat, som bör, men förut icke kunnat från tjensten skiljas och med egen Kyrkoherde förses, gifves om werkställandet deraf nåd. befallning, hwarwid, i walet mellar flera, fös reträdeswis bestämmes precbendepaftorat i Stift, der mer än 2 sådana äro Biskopen på lön anslagna. 8:o Viskopslöneregleringsfondens årliga inkomster må ej till annat än här uppgifna ändamäl disponeras, hbwvars emot å densamma uppkommande behållningar må af Kongl. — Maj:t anwändas till sådana utgifter, fom af denna lös nereglering kunna blifwa en nödwändig följd efter tjena till def fortffyndande — HUti Aitonbladet för d. 31 sistl. Dec. läses i Ett litet rikodagsbref bland annat följande: ör Rathsman, kanslistet Kammarrollegium och titulär-rådman i Waxholm samt i sistnämnde egenskap nyligen wald till representant för nämnde stad i borgareståndet, hade i Onsdags det missödet att, i ordets hela bemärrkelse, mid ingången komma af fig. Nämnde dag aflemnade hr Rathsman fin polett i borgareståndets plenum; han helsades i walda ord wälkommen af talmannen och intog derefter den länge eftersträfwade och af klagande Waxholmoboer honom beftridda plalsen. Men — be Billström, fom just ide ofta talar, begärde nu ordet och wisade att hr Rathsman icke war kompetent att fitta der han satt, enär han såsom ordinarie tjensteman i kammarkollegium borde författningsenligt wara mantalsskrifwen I hufwudstaden. Hr Rathsman upploste, att Han för särkerhetens skull mar mantalsoch skatisttifwen på twå ställen, nemligen både här och i Waxbolm; amen denna onekligen lika owanliga fom långt drifna sörsigtighet lände honom ide till ringaste båtnad, ty med 29 röster mot 16 förklarades han — då han icke lagligen kunde wara rådman i Waxholm — äfwen wara inktompetent att utöfwa ritsdagsmannakallet för nämnde stad, och följaktligen är den goda staden ånyo i saknad af reprefentant. För min del tyder jag dock mera fond wara om hr Rathsman: Han mile få gerna bli riksdagsman, och han är en uppåtsträfwande man derjemte. Dessutom täntte jag mig möjligheten af, i fall han blifwit tompetent förklarad, att åtskilliga andra uppåtsträfwande unga tjenstemän i härwarande embetswers snart skulle låta wälja fig till titulär-rådmän utan lön i Trosa, Öregrund, Oftbammar, Strengnäs, Mariefred. Sköfde, Hjo, Falköping, Skara, Stanör med Falsterbo, Wimmerdv, Laholm, Falkenberg, Amål, Säther, Lindesberg, Sigtuna, Grenna, Falkenberg, Haparanda, Skellefteå, Borgholm, Askersund, Thorshälla, Luleå. Huditswall, Östersund, Eskilstuna, Nora, Salta, Filipsstad, Etsjö, Engelholm, Carls-, Oscars-och Cimbris-hamn, Kongelf, Uddewalla, Söderköping och flera andra städer — bwarefter dessa titulär-:ådmän naturligtwis tunde låta fig wälias till ritsdagsmän i borgareståndet, till ogemen nytta först och främst för de respektive städerna, fom rimligtwis alls Intet ritsdagsarjwode behöfde erlägga, dernäst för staten, hwars bästa nog påaktades af dessa friska wiljor, och slutligen för dessa representanter sjelfwa, fom nog insåge att Sic itur ad alstra. Men nu har dr Billström oc) de öfriga 28 incroyablerna I borgareståndet gjort slut på den wackra framtidsplanen. Det allra furiöfafte war att Rathsmans inträde, wistelse och afgång i borgaresländet samt Hela diskusslonen s saren jemte voteringen erpedierades på kortare tid än en timma. Sådant kan man falla ferm expedition — kanske något för ferm, då det rörde en få grannlaga sak fom en persons riksdagsmannarätt — och ändå flagar man öfwer wårt tröga rikdagsmaskineri. Jwar Blå. tovoseKuRETSA -— 2