Gotlands tidning – 13 januari 1860, sida 2

Ekonomiautskottet afstyrker af rifsdagsfullmägtis gen Olof Lagergren wäckt motion om meddelande af fös reskrift att i alla från offentlig myndighet utfärdade frifs na handlingar s. k. latinsk stil skall begagnas. — Den 4 dis öfwerlemnades åtskilliga Kongl. Maj:ts nådiga propositioner och skrifwelser till Rikets Ständer, hwaribland förekommer en proposition om Biftopslö: nernas reglering. Wi skola i nästa N:r af tidnins gen intaga denna wigtiga handling och nämna nu endast, att, oberäknad fri bostad, för Gotlands stift bestämmes lönen till Rmt 10,000 Rdr. Motion angående gårdfarihandeln. Denna af R. F. Grof från Kalmar län i bondes ståndet wäckta motion, lyder sålunda: Då jag nu går att wäcka motion om inskränkning af den öfwer hela riket idkade gårdfarihandeln, åberopar jag en af Bengt Nilssson från Kronobergs län, wid sista rifds dagen wäckt motion i samma syftning, med afscende på Sunnerbo härad i nämnde län. Samma skäl fom deri åberopas äro äfwen tillämplige på all fådan handel och Westergöthlands innewånare, fom derpå erhållit monopos lium, skola säkert sjelfwa funna intyga huru denna hans del i sednare tider urartat. Ursprungliga skälet för dem bewiljade rättighet att genom handel inom riket afsätta produkterna af provinsens hufwudsakliga binäring — wäfz nader — war den att deras jordbruk icke lemnade tills räcklig afkastning för innewånarnes behof till uppehälle och de dryga skatternas utgörande; men minsta delen af hwad gårefarihandlarne nu hafwa att till salu utbjnda, utgöres af nämnde binäring, hwaremot utländska waror numera till öfwerwägande myckenhet utgöra dessa handlana des hufwudsakliga lager. Här är likwäl icke meningen att söka inskränka handelofriheten eller lägga hinder i mwås gen för afyttrandet af de produkter, fom inom VBefters göthland funna tillwerkas eller förädlas, utan det är spridandet af lyren och sedeförderfwet, fom äfwen jag ef? ter min ringa förmåga will söka förhindra, hwarföre jag här med några ord skall framställa huru wid utöfwandet af denna handel nu tillgår. Gårdfarihandlandens hufwudsakliga lager, sitser och utländska tyger, inköpas hos judar i Götheborg på 3 a 6 månaders kredit och afsättas derefter på landsbygden. Det är allmänt kändt att dessa judar årligen göra icke obetydliga förluster på dessa deras gäldenärer, men som de fortfarande på detta sätt utborga waror, så är det klart att förlagsmannen måste tillgodoräkna sig en icke obetydlig winst, hwilken tillika med den förtjenst på förs säljningen fom gårdfarihandlanden måste påräkna, åters faller på den fattige landtmannen och isynnerhet den ars betande klassen. Detta synes och deraf att om man i en stapelstad, hos en köpman fom sjelf införskrifwer fina was ror, efterfrågar priset på en wara af samma sort som gårdfarihandlanden afyttrar, få skall man finna att vas ran icke allenast är af bättre beskaffenhet utan också att prifet är lägre. Så försedd med waror, hwartill kommer ett mindre parti af ojwanantydde binäringå-propufter, jemwäl tagna på kredit i hemorten, begifwer gårdfarihandlanden sig sjelf och icke sällan med flera drängar ut på ströftåg, bewistar städer, förökar ofta der sitt lager med en eller annan grannlåtosjukdom, fom gratis afvttras, och utborgar, han i sin tur, det öfriga af sitt lager. Anländ till en gård eller by, utbreder gårdfarihands landen sitt lysande lager till allmän åskådning, och då man wet att qwinnan i synnerhet är swag för lyx samt de exponerade warorna hufwudsaligast äro afsedda för qwinnornas behof, är det icke underligt om lusten att blifwa grann isynnerhet anslår på den. Sort efter flyttningstiden om höften infinner fig allz tid gårdfarihandlanden. En fattig tjensteflicka, fom fnapa past har ett helt linne, får se den uppdukade grannlåten och begäret till densamma kan qvadottern icke kufwa. Hon uppmuntras äfwen af handelåmannen, hwilken lofwar henne kredit på 6 å I månader, med wilkor att han får göra fig betald af hennes lön. Hon erhåller sålunda en dyr och lysande klädning af dålig beskaffenhet, en shawl, och ett förkläde såwida lönen dertill befinnes tillräcklig. Under sommarmånaderna, då det yttre arbetet medför mycken slitning af kläder, blifva hennes gamla kläder förbrukade och då den kalla årstiden kommer nödgas hon tillgripa sin granna klädning, som hwarken är beräknad att slydda för kölden eller att slita på och inom 1 å 2 månader återstår af grannlåten ej annat än fragmenter och hon har på detta sätt blifwit alldeles utblottad. Att det kringstrykande lefnadssätt, som den handlande sjelf och hans biträden förer, icke fan inwerka fördelaks tigt på sedligheten är tydligt och lösaktighet samt lättfina nigt skämt med ungdomen, fom gårdfarihandlanden räls nar fig till förtjenst, är icke eller egnadt att werka nås got godt i detta afscende. Mahända skulle man tro att denna ffildring af gårds fatihandeln är öfswerdrifwen, men beklagligtwis har jag bedröfliga erempel från min hembygd att åberopa såsom bewis för sanningen af hwad jag anfört. Gärdja rihandeln, afsedd för det lofliga ändamålet att afsätta hwad i en fattig provins I handaslöjd tillwerkas,