000 ESA RIS RAA — ständighet. En eiviljörwaltning, lagd i händerna på or militärbefälhafware, förlorar helt och hållet sitt oberoen: de och fin återhållande kraft samt blifwer endaft ett ly digt bihang, ett anwändbart werktyg i militärmaktens wåld, färdigt att foga fig efter de militära orderna, och detta I samma mån mera fom den civila förwaltningens under: ordnade organer äro beroende och kunna sättas i ert samhet af den chef, hwilken i fin person äfwen förenar militärbefälet. Jngen kontroll, intet återhållande inflys tande kan af en sådan civilförwaltning utöfwas på mir litärmakten, ty denna skulle i sådant fall kontrollera och återhålla fig sjelf, hwilket är otänkbart. Nödwändigheten ar en sådan kontrollerande och återhållande kraft hos landshöfdingen i afjeende på militärmakten är likwäl uppenbar för hwar och en, fom wet huru ofta de militära anges ligenheterna fomma i beröring med de rent civila och bors gerliga elementerna i samhället. Funnes icke en sådan den civila förwaltningens återhållskraft, få skulle den militära makten aldrig med säkerhet kunna hållas inom de af lagarne bestämda former, och historien företer mångs faldiga warnande erempel på faran af att ett samhälle göra militärwäldet förherrskande, hwarföre och i alla nus tidens civiliserade och konstitutionella stater det betecknar ett undantagoförhållande af frig eller revolution, under hwilket lagarnes kraft i wiss mån suspenderas, då civils myndigheten ställes under militärbefälets lydno. Mer än för andra orter framstå dessa sanningar i all sin wigt för Gotland, der hela den manliga befolls ningen ända till 50 års ålder flår under militärbefälhafs warens order, och der således det är synnerligen nödmäns digt att någon makt finnes, fom fan upprätthålla och bes waka gränsskilnaden emellan befolkningens militära pligz ter samt def borgerliga fris och rättigheter, emellan mis litäranordningarnes tillbörligt raska utförande och de cis vila myndigheternas makt att hålla dessa militäranordnins gar inom lagbestämda former. Likwäl har just på Gotland ofwannämnde wår flatds författnings hufwudgrunder och det speciella grundlagds förbudet för generalguvernörskaps förordnande, för civils och militärsmakts sammanblandning i en persons hand, blifwit åsidosatta. Landsbördingesembeter i länet har alltz fedan nationalbewäringens upprättande blifwit uppdraget åt den officer, som utnämts till militärbefälhafware på ön, och endast tillfjälligtwis, det wil säga då den ordinas rie militärbefälhafwaren sjelf warit hindrad att utöfwa sin embetswerksamhet på stållet och någon af de honom underlydande officerarne blifwit tilljörordnad att tillswidare i hans ställe föra militärbefälet, har den civila förmwaltnins gen afföndratå från den militära derigenom att landss sekreterare och landskamrerare utöfivat landshöfdinges embetet. Ett formligt generalguvernörskap har sålunda grundlagswidrigt warit det ordinarie tillständet på ön i snart femtio år. Olägenheterna deraf behöfwa ej framhållas. Har fråga uppstått, om militärbefälhafwarens anspråk på bes foltningens militärpligt stode i öfwerenstämmelse med den om nationalbewäringen år 1811 emellan regeringen och Gotlands innewånare upprättade konvention, få har fafen tillhört landshöfdingens bedömande; men landshöfdingen har sjelf tillika warit militärbefälhafwaren, och hwar och en fan inse, om en få hög militärperson fan wara bes nägen att fötklara fig felt hafwa haft orätt. Har mis litärbefälhafwaren funnit nödigt att äffa någon åtgärd från de civila myndigheternas fida, få har han derom af låtit promemoria till fig sjelj, landshöfdingen, och att nås got flags bewakande eller återhällande inflytande skulle. i enlighet med ftatsförfattningens hufwudgrunder, utöfwas ar landohöfdingen på fig sjelj, såsom militärbefälhafware, wore en fåkunnighet att föreställa fig. Dessutom har be förjandet utaf hwardera af de olika embetenas särskilta angelägenheter gjorts beroende till tid och omständigheter af det andras handläggning, och att landohöfdingens mångartade och swåra befattning icke kunnat få påräkna bans hela och odelade omtanka, har lika litet warit till den borgerliga förwaltningens fördel, fom det ländt mis litärsörhällandena på ön till båtnad att högste militärbes fälhafwarens tid wårit upptagen af landhöfdingeembetets trägna bestyr. Röster hafwa derföre tid efter annan höjt fig för att föranleda att förhållandet måtte bringas i grundlagligt skick, utan att likwäl mid dem fästa ts wederbörligt afseende.