Gotlands tidning – 30 december 1859, sida 2

ty det gör instrumentet godta. Den stämmes upp en ton — ändå för lågt — ratsch — springer qvinten — betyder ingenting, den räcker till och upp måste den — oman bör alltid ha Romerska strängar.. — Nu är den stämd. Vår Musikälskare gör en löpning, finner att den är falsk i applicaturen, hvilket kan afhjelpas om 5:te bandet affilas ett litet grand och nu löper af stapeln Gubben Noach med variationer af Petolettia — pet var mig en öfversittare att spela Guitarr den Tonström ! Vår vän bedyrar blygsamt aatt han ej haft Guitarre i hand på ett åre, hvilket föranleder åtskilliga misstroendevota som af honom med bestämdhet och allvar tillbakavisas. — Han kastar en pröfvande blick omkring sig — nu strålar hans öga och han utbrister: omen mina herrar, Vi äro ju qvartett?! Här ha vi ju en 1:5ta Tenor som står i mantala. — Förste Tenoren förklarar att han är hes, men detta är endast för att bli persvaderad, och hesheten försvinner för den lisvande kraften af ett glas punsch. — Och här ha vi ju i 2:dra Basen bror A. som kan täfla med sjelfve Lablache:4 — oja, Jag är mede — svarar ett doft brummande ljud, som man är oviss hvarifrån det kommer, till dess persona questionis framträder och visar sig som en svartmuskig, undersätsig man med buskiga ögonbryn och oerhörda polisonger. — Andra tenoren är gifven och jag öfvertager 1:sta Basena. Dermed räckes en stämgaffel till 1:sta Tenoren som med förfärlig stämma framskriker ett A. llvad? jag tror du tar A — med bröstet? säger musikälskaren med beundran målad i sina anletsdrag. Ja4 — småler Tenoren — pjag sjunger alltid med bröströst, utom någon gång vid tillfällen af dole eller pianissimo, då jag går in i falsettena. — Tra--la--la--la! Man är nu öfverens om tonen. Man börjar och allt går ypperligt; — man hör emellanåt ett