Gotlands tidning – 30 december 1859, sida 2

Min bekantskap med Gotland ar årsbarn med min första sjöresa. Tjugo år hafwa redan förflutit, sedan jag, en tioårig gosse, wid min bortgångne oförgätlige Fa: ders hand, första gången beträdde eder fofter-ö, och emots togs i def gäftfria hem. Sedan def har jag ofta fått njuta denna gästfrihet, och ännu oftare ur de böljor, på hwilka mitt ungdomslif förflutit, sett Gotlands solbeglänsta kust höja sig, eller def i natten tindrande ledstjernor lysa den kämpande fega larens wåg öfwer djupen. Dock, wida högre än dessa rent personliga skäl, talar till mig öfwertygelsen om Gotlands flora betydelse och wigt för moderlandet. Med lika djup wördnad, fom fos sterlandswännen måste betrakta de herrliga ruiner, hwilka bära wittne om den gamla Hansa stadens ryktbara forntid, med lika mycken förhoppning bör han emotse en glad framtid för den af naturens moderliga hand så ymnigt begåfwade ön. Wissheten om en sådan framtid betingas af flit och omtanka; den beredes redan af samtiden; oh det yngre slägte, fom nu är anförtrodt åt mår foftrande mård, skall en dag njuta frukten af wårt arbete. Måtte min Son, genom Guds nåd, förunnas att bes wittna uppfyllandet af alla de förhoppningar, hwilka nu lijwa hwarje Gotlännings bröst. Det skall blifwa en af min Gemåls och mina förnämsta sträfwanden att fanuvetås grant uppfostra honom wärdigt den titel, han bär af ett Landskap, fom med skäl må anses en af de skönaste ådels stenarne i Swea Rikes Krona. Jag förblifwer, mina Herrar, eder wälbewågen. Deputationen utgjordes af landshöfdingen, generals majoren m. m. G. Bildt, biskopen m. m. dir Anjou, prowinsens öfriga riksdagsmän, ordföranden för Botlandss gillet i Stockholm justitierådet Eramer samt hrr L. N. Enequist och F. W. Grubb. — Gotlands riksdagsmän af bondeståndet, Olaus Swebilius och Olof Lagergren, hafwa hemkommit på några weckors permission. — Julaftonens frid stördes härstädes på ett obes hagligt sätt genom ett wåldsamt uppträde inom Artillerifts kasernen, der några af manskapet företogo fig att ulslå fensterrutorna m. m. — Anledningen dertill lärer såsom wanligt warit bränwinet; och undergå orostiftarne nu som bäst de ådömde straffen. Emedlertid hade kasernen under båda helgdagarne utseendet af den wåldsammaste förstörelse. — Då man ofta hört talas om oordningar och uppträden förorsakade genom sjelfswåldigt öfwersitteri hos en del af detta manskap och då mu omnämnde omwäs sende inom kasernen i första rummet förorsakar Companis Chefen en ganska känbar utgift, få twingas man till den öfwertygelsen att disciplinen inom denna trupp måtte wara icke den bästa.