Gotlands tidning – 16 december 1859, sida 2

( OP A ( ASA ODMEER VY SETT ELUD, och man uppskattar numera hwarje menniska och hwarje stånd eller klass efter def werkliga wärde och samhälls wigt; och ingalunda må allmogen, minst på Gotland, nu klaga öfwer missaktning eller förtryck: är det få i någon mån, är det def egen skull. Gotlands bondesfltånd är — efter hwad yttradt blifwit på sednaste högtid — nu erkändi att wara syllen (undersftoten) i famhällå:byggnaden) är det bäst lottade i werlden (fritt t. er. från den dryga foldatz och ryttaresroteringen samt qwarstående herreswäls be, m. m., fom faftlandssallmogen ännu får dragas med), eger det aldramesta af wår ypperliga jord och får nästan öfwer allt sjelf wälja fina prester, (hwilka wanligen alls tid warit allmogens bästa rådare och ständige medlare mellan dem och def förtryckare), och, då musköt och bad jonett hänga på wäggen i hand fluga, eger bonden och io sjelf bland fina likar wälja sitt undersbefäl wid bes wäringen. Sålunda hafwa bönderna här nu ingalunda något att klaga Öfver; twärtom, de böra innerligen, fås iom det öfriga folket här, tacka en wis regering för långs) warig fred och alla flora förmåner, här ofwan kortligen nämnda, fom Gotland under de sednare åren fått, och med Gud hoppas allt godt om Landets framtida örtoj. h ran under en utmärkt och nitisk Höfding, i allmänhet goda embetsmän, utmärkta officerare och få många aktav de lärare. Derjemte har wår allmoge nyligast genom den få förtjenstjulla Gotlands Läns Tidning haft en dyrbar ledning och nyttig upplysning. Ja, bonden är här mwerks ligen friare, lyckligare än mängden af dem rätt förstår! Derföre må ingen bonde nu här mera klaga; ty lagen är allas hägn, sörswunnet är förtrycket, för alltid den fordna ftåndsshögfärden, afwunden och misstron fambhällgs klasserna emellan, och hwad som deraf öfrigt är skall snart alldeles wika för tidehwarfwets högre förnuft och upplygs ning. Och man hörer uu ej heller mera få mycket tas lag om bonde-ryggen, fom fordom skulle bära allt, utan man har nu alltmer lagt märke till något fom hes ter bonde:-hufwud, hvilket will ha och bör få all möjs lig upplysning, då alla nemligen nu mera wäl weta och högt erkänna, att bondens förstånd är Landets bäfta styrka. Som ofwan är sagdt, prisa wi Högtids dagen d. 27 Nov. såsom en i allo wacker och för Gotland betydesefull dag; och äfwen just derföre, att det war första gången som Landets hederwärda bondeftåud deltog med män af de öfriga famfundå-Elaferna i en glad, folkländsk högtid: detta, ej de tintrande ljusen, musiken oh glasen, gjorde dagens fest till en werklig folk-högtid. och wälwilliga ord ur hjertat sades då till Gotlands bönder och en åldrig danneman swarade derpå med lika wälwilliga ord! Alt derföre må wår allmoge då ej längre misstro de s. k. hers rarna, utan komma od) wara wälkomna till alla Landets jolkländska högtider för att der fritt utbyta ord och fäns slor, hwilket alltid skall blifva nyttigt för alla fambhällss klasser. Man talar nu ofta med förundran om wår tes legrafstråd till fafta landet fom underhåller denna wigtiga förbindelse (och hwarpå wi under fednafte fest just hade det mäst förwånande prof); låtom of nu genom dem af allmogen, fom deltogo i senaste Högtiden i Wisby, bilda en ständig och wänskaplig förbindelse med landtboarna, ej blott mid alla wåra fosterländska högtider, utan och i alla wåra arbeten och gemensamma sträfwanden för Gotlands wäl och förkofran. . Men, det är ife meningen att defa ocd till Gots lands-bönderna skulle wara ett blott fmicerstal till dem om deras gamla lidanden och nuwarande lycka, utan att de häraf allmänt och allwarligen skulle betänka den hims melswida skilnaden i deras tillstånd förr och nu, hwilka dråpeliga förmåner Landet wunnit under wåra sednaste Konungar och med hwilken förtroendefull wälwilja de hös gre famfundå-Eflaferna mi mera omfatta allmogen. Med alla dessa så lyckliga omständigheter må Gotlands bönderna — det kan ej nog många gånger upprepas — tydligen fatta och inse sin ställning och wigten af densamma, d. w. s., att, med skyldig wördnad för det gamla och förfädrens werk, märka tidens skiften och klart inse nyttan af dess wunna, nya förbättringar och efter mogen pröfning efterhand antaga dessa. Hur fri, hur stolt, hur lycklig är icke wår bondes ställning! Ej behöfa wer han jåsom Dalkarlen (hwilken dot mer än en gång räddat hela Swerige) bita i bark:brödet och ej heller fråns digt få skarpt hushålla med smulorna fom den tarfliga Smålänningen (fom är den yppersta soldat och fått följa Konung Gustaf II Adolf och Konung Carl Xll i fältet). Bonden här eger det mäfta af wår förträfflige jord och dertill få många dyrbara fambhälls-rättigheter, och dermed och den rikaste grund och anledning att på allt sätt föra kofra det goda arfwet och sålunda utweckla Landets bloms string i alla riktningar. Ty med dessa bondens stora rättigheter och lugna lycka följa naturligen ock stora skyldigheter: när han här eger nästan Hela Tana det, skall han oc hufwudsakligen swara för Landets od ling och förbättring på allt sätt, få att det må stiga i utweckling och styrka. — Så eger då Gotlands-bonden den i främsta rummet dyrbara rättigheten att deltaga i lagstiftningen, det är, att mid riksdagarna besluta om las gars antagande, skatters bewiljande, m. m. (rättigheter, hwilka bonden, i andra länder ännu mer och mindre förs slafwad, gerna mille köpa för fitt hjerte-blod):; men Då han nu eger vifödagssrätten, må han befinna hur dyrbar den är och begagna den till bondesftåndets heder och Ganz