Gotlands tidning – 9 december 1859, sida 2

gagnande af de naturens krafter, fom flå till buds i når gon del af Riket. Då för omkring 14 år sedan en wetenskapsman, sjelf bepröfwad och erkänd duglig praktikus, efter att hafwa ges nomrest en ftor del af ön Gotland och derwid undersökt den der rådande jordmånen samt wärtligheten, yttrade att denna ö ensam skulle wara i stånd att frambringa större delen af Sweriges sötwarubehof, få ansåg man denna fpås dom, ehuru angenäm för hwarje fosterlandowän, något sanguin; litet mindre kunde wäl duga tänkte man. Ez mellertid gaf detta yttrande några företagsamma personer, som hyste förtroende till mannen och redan hade förwärf: wat en mer än 10-årig erfarenhet om olika odlingar på Gotland, att göra försök i större skala med den hwita Sockerbetans odling, för att öfwertyga sig huruwida Gotlands klimat och jord i någon högre grad gynna werts ligheten och sockerbildningen af denna rotfrukt. De dömde ganska rätt, då de förmenade att om man blott kan producera den största möjliga mängd betor af god focers palt, så skulle fabrikationen derefter blifwa lätt och lös nande, ty skickligheten att af hwitbetans saft bereda ett lika godt socker fom af Jndiens sockerrör, har nu bunnit så långt, att man icke behöfwer befara att fabrikation skall misslyckas. Resultaterna af de redan gjorda förför fen hafwa lemnat facta så tillfredosställande, att de till och med öfwerträffa de djerfwaste förhoppningar, ifynners het om man tager betraktande att detta År icke warit gonnsamt utan deremot till följe ar en omwanligt ihållans de ltorka under hela den tid då plantorna för fin jemna uppkomst och fria utweckling hade behof af regn, och ett lika owanligt länge ihållande regn mid swal wäderlek under den period då den redan utbildade rotwexten tari: wade den wanliga Gotländska torra och warma höft fom befordrar en stark utbildning af sockerämnet. Detta 0: aktadt synes af nedanstående tabeller, att såwäl qwantitet fom procent af sockerhalt i betans saft betydligt Ofverftis git det, hwa rpå man grundat fina kalkyler, wid första odlingen i Belgien, Frankrike, Tyska Tullföreningensd fas ter, Österrike, Pohlen och Ryssland, i hwilka länder man redan funnit få långt att sockerfabrikationen af Muvitbes tor uppgår till den enorma siffran af tillsammans mer än Tolfhundra millioner skålpund. Följden har warit att man ite mera anser den of: wannämnde wetenskapsmannens spådom för Gotland önver: drifwen, och att deremot de klentrogne, fom här wanligen anse allt, som icke är gammalt, för outjörbart, böra tro denna wink wara wärd att följas med klokhet, samt något mer än wanlig ihärdighet och förtroende till naturens och egna krafter, såsom öppnande en lysande utsigt till denna Dö lyftning och dess innewånares wälstånd; hwarföre wi anse för en kär pligt att med uppmärksamhet och warmt nit följa och i wår mån söka befrämja denna frågas utweckling. En Sachsisk kemist, D:r Eisenstuch, har här sjelf på de många olika experimentalsälten upptagit betorna, hwilka derefter genast undersöktes genom sönderrifning, pressn ing och saftens pröfning, hwarefter Hr Eisenstuch till Stock: holm medförde profwer på saften, för att ar Hr Prored: for Miller der underkastas en kontrollerande analys, fom äfwen skett. Qkwantiteten af skörden, som mot slutet af November månad werkställdes, utröntes genom antecknande af medel: wigten på ett wisst rymdemått betor, och synes af nedans staende sörteckning öfwer såwäl mått fom wigt per tunns land beräknade för de olika jordstoyckena. För ytterligare undersökning har nu blifwit atsändt till Hr Prof. Millers laborotorium i Stockholm profwer af de hwitbetor fom blifwit tagna wid skördetiden, då man hade anledning förmoda att de hunnit den fullfomligare mognad fom inwerkar på sockerhalten; således har derwid fafttagitå de formaliteter och försigtighetsmått, fom ffäligen kunna anses behöfliga, och deraf har framstått den öjwertvgeljen att något egendomligt uti Gotlands jordmån och klimat måste förefinnas, särdeles gynnande för denna wert, hwarför wi böra anse os uppmanade att med kraft anwända dessa naturförmåner of sjelfwa och hela Riket till nytta och hwarigenom wi i någon mån skulle göra oss förtjenta af of nyligen wederfaren konungslig nåd och uts märkelse. För att kunna gå fullkomligt praktiskt tillwäga har fråga blifvit wäckt, emellan åtskillige af öns upplyste förs re jordbrukare, att till efterföljd af det goda exemplet Plans terings-Sillet i Wiosby redan gifwit, bilda ett Qwitbetss odlings-Gille, hwars medlemmar find emellan skulle ör: werenskomma att efter råd och lägenhet årligen med Hwitz betor beså och wäl sköta en wiss jordwidd, och wi tilöns ska detta företag uppriktigt lycka, så mycket hellre fom ders wid ingen uppoffring kommer i fråga utan tvärtom winst för Ladugården genom den goda och ymniga tillgång på mjölk, som derigenom beredes. Så snart Sockerbruket kommit till stånd, kunna pros ducenterne naturligtwis med ännu större fördel sälja sina betor dit, mot erhållande deremot ar allt uppkommande affall, hwilket utgör ett godt gödningsjoder för kreatur, och fom bewaras från höst till höst. Ju förr en stor ods ling af betor blir tillwägabragt, desto förr få wi se ett sockerbenk i gång på Gotland och flera derefter. 1859 års försök att odla Hwitbetor för Saferfahyifas