Gotlands tidning – 28 oktober 1859, sida 3

Hwarjehanda. Iohannis:Wiaffen. Fabel. Tyst Johannismaften blänkte, Daggbeströdd, på skaldens graf, Och den glans åt lunden skänkte, Som han sjelf ej wiste af. Stjernan log att den betrakta: Odlan, harmsen, från en grift Kröp ar mofan fram och fakta Gjöt på henne allt fitt gift. AF! yhwad bröt jag mot dig granne! Suckar han, — och slocknar nu: Jntet, swarar kräket, Janne! Men — hwi lyste du? Johan Slenhammar. Ur en kinesisk predikan. Engelske missionären Canon Stowel berättar, att han hört en till kristendomen omwänd Kines hålla en predikan till sina landsmän, i hwilken förekom följande originella, för hans landsmän allmännbegripliga karakteristik af de i Kina täflande res ligionslärorna: :En man hade fallit i cn djup mörk grop och låg på def gyttjiga botten skriande och oförmögen att komma upp. Confucius, fom händelsewis gick förbi, nalkades gropen, tittade ned och fade: Stackars man, det gör mig ondt om big, men hwarföre war du få dåraktig att falla i gropen? Låt mig gifva dig ett råd: Om du någonsin kommer upp, få akta dig att falla ned der igen. Ders efter git Confucius. Kort derefter fom en budhistprest och fade: Stackars man, det bedröfwer mig djupt att fe dig der. Men om du kan hjelpa dig uppför twå treds jedelar af djupet, få tror jag att jag fan räcka dig och lyfta dig upp den öfriga tredjedelen. Men mannen i gropen war alldeles hjelplös och kunde icke resa fig upp. — Derefter fom Jesus, och när han hörde mannens rop fade han fig ned wid kanten ar gropen fattade i den stackars mannen, drog honom upp och fade: Gå och synda ide härefter. Predikanten, fom framställde denna liknelse, war, fom nämndt, till börden Kines, men derjemte till yrket föräd: dare. Således till och med i Kina den fördömda lcts mannawerffambheten !